Idag påbörjade jag mitt praktiska projekt, att måla trappan inne. Maken och jag har under rätt lång tid diskuterat huruvida vår trappa skulle fortsätta att bara vara lackad eller att vara målad vit. Maken har röstat för vitmålning med mörk grå trappmatta. Jag har sagt nja... Häromveckan så åkte han helt sonika och köpte vit halvblank färg och sa att jag kunde ha det att pyssla med när jag känner mig pigg. Han visste antagligen att jag inte skulle kunna låta bli att börja måla. Men som vanligt fick jag en egen idé. Trappstegen blir fortsatt omålad och resten blir vitt. Det kommer bli riktigt snygg. Tror jag i varje fall. Blir det inte det så är det ju bara att måla trappstegen också. Det blir svårt att prova det i omvänd ordning.

Det är modigt av Maken att släppa lös mig med färg och pensel. Sist jag målade något var när jag och min kollega Fantomen målade ett vardagsrum. Det var mer färg på mig än på väggen. Det såg ut som Fantomen hade använt mig som roller. Men jag är väl medveten om mitt slabbande och spillande så därför är jag en jäkel på det här med papperstejp och papp.

När jag hade målat lite var jag så fruktansvärt nöjd med mig själv så jag var tvungen att hoppa över staketet in till mina goda grannar för att prata lite skit över en kopp kaffe. Där satt jag tills min föredetta konsultkollega från mina konsultande dagar kom på besök. Vi har inte träffats och pratat ordentligt på ungefär en och en halv evighet så det var helt underbart att få träffas igen. Visst är det lustigt att med vissa människor kan det gå hur lång tid som helst mellan gånger och det ändå inte känns krystat att träffas utan bara roligt. Mycket mysigt och gör gärna om det igen, men jag kan ju försöka städa lite innan nästa gång.

På eftermiddagen kom pappa på besök en sväng och lämnade tillbaka vår stege som jag inte hade en aning om att han hade. Han gav mig en lång, go kram och sa: -Vad mager du är! Jag kramade tillbaka och sa: -Men det är inte du. Sen gick vi och tittade på min trappmålning och hummade och funderade på vad vi ska ha för taklister i trappan. De lister som fanns var så skeva så vi tog ner dem och påbörjade att måla om taket. Men Makens krånglande knän har försenat det projektet men om trappan blir bra kan jag nog ta taket med. (Jo älskade Make, det kan jag visst!)

Lite senare kom mamma hem med Lill-Grabben. Vi satt och diskuterade igenom boken Dandy, hon köpte ett ex till sig själv med. Vi är inte lika betagna i den här andra delen som den första men den kanske tar sig som pyromanen sa.

Tittade lite på träningsmatchen Sverige-Kina nu ikväll. Visst fanns det lite chanser men överlag kunde det ha varit en division 4 match. Kim Källström är skadad, vilket jag anser är det bästa han har gjort överlag i landslaget. Mer intressant är sammandragen från Paralympics. Jag är så sjuk imponerad av alla dessa idrottare som deltar! Nu visar de en norsk seglare som saknar armar (men som har händer) och som drar i alla tampar med tänderna. Tänk vad vi människor kan klara av bara vi ger oss fan på det!