Idag styrde jag, Princess, Lillasyster samt hennes svägerska med bebis kosan till Hemhem för att fira hennes tjugotioårsdag. Först åkte jag och bytte bil med pappa för jag är lite osäker på om mitt åk håller hela vägen hem till Hemhem. Jag ringde till verkstan häromdagen för att få en tid om lagning. Damen i telefonen frågade vad det var för fel på den. -Inte vet jag! Den gnisslar och skrapar utav bara fasen på tomgång, svarade jag. Karlssonkompanjonen tror det är något med fläkten och jag håller med. Hon brukar ha rätt gällade trasig bilar. Annars är det ett fel som är trasigt, brukar bli så på bilar.

Nåväl, kalaset. Den lyckliga tilldragelsen firades med sju sorters hembakade kakor och bullar.Med sedvanlig Hemhem-känsla så matchade servetter, muggar och värmeljusen i turkost. När jag upptäcke att min mugg läckte så tog jag för säkrast att ta en matchande porslinsmugg istället. Det var jättetrevligt och kakorna var riktigt goda! Är djupt impad, själv kan jag knappt göra vettiga muffins. Heter det fortfarande muffins förresten eller ska det heta cupcakes nu? Skitsamma, får inte till dem ändå, vad de än heter.  På vägen hem stannade vi till för kebab vilket vad behövligt. Vi hamnade i ett riktigt ruskväder halvvägs hemma. Jag såg knappt vägen för allt regn och hela vägen var full med vatten. Tycker det är lite obehagligt att köra i sånt väder och speciellt när man har två barn i bilen. När vi kom hem så hade vädret lugnat ner sig och jag vågade släppa död mans tag om ratten.

Strax efter kom Lojs ner en sväng. Hon kände sig lite eländig. Det är ett tillstånd som inte håller i sig länge i det här huset. Lill-Grabben och Stor-Grabben spelade allan för fulla muggar och då är det omöjligt att fortsätta vara ledsen, eländig eller arg.

Grabbarna och Maken var idag hos Svägerskan och friserade Lill-Grabben. Det är dags för fotografering på dagis och Lill-Grabben såg ut som en blond variant av Mowgli ungefär. Man vill ju inte att han ska se ut som eleganten ifrån vidderna när man ger bort hans kort.

Mitt attack mot vildsvinen härom kvällen ledde till en fullständig reträtt från deras sida. De var åtminstone inte här igår natt. Vilket de gjorde klok i. Men jag håller koll på dem, nästa gång springer jag ut med kastrull-lock.

Så det har varit en riktigt bra dag idag. Blev lite trött i huvudet bara. Det blir lite svårt att hålla koncentrationen uppe, det märker jag mer och mer. Det var därför Lillasyster och jag åkte i samma bil till Hemhem så att hon kunde byta av mig om jag blev trött. Fast nu har jag ju fått en veckas semester från cellgifterna så då har jag mer ork. Det har känts riktigt fint. Har till och med kunnat tänka på behandlingen utan att må illa. Har även kunnat prata om avdelning 18 (där jag behandlas) under tiden jag åt, vilket jag inte har kunnat innan utan att få kväljningar. Så det kanske nöter till sig med det "psykiska" illamåendet med tiden. Men, livet har en förmåga att nöta till sig med tiden.