Morgonen började riktigt bryskt när min farbror ringde och väckte mig för att berätta att huset som farmor och farfar hade var nedbrunnet. Det hade tydligen börjat brinna under sen-natten och trots att brandkåren var där snabbt så fanns det inget att göra utom att se till att branden inte spred sig. Huset ägs nu utav pappa och hans tre syskon och hyrs av ett par. Paret hann tack och lov ut men det var på det berömda håret. Jag tycker så fruktansvärt synd om pappa och hans syskon men framförallt tycket jag synd om paret som hyr huset. Jag kan inte tänka mig något mer fruktansvärt än en brand. Stackars människor. Som tur var så uppmärksammade en granne dem och såg till så de kom in i deras hus och fick den mest akuta hjälpen.

Min farbror fick inte tag i pappa och mamma så jag åkte till dem. Jag gjorde tappra försök att väcka dem men till sist fick jag helt sonika gå in och väcka dem.

Jag var ute och tittade på huset i eftermiddags, eller resterna av det. Det enda som finns kvar är skorstenarna. Det brann fortfarande på sina ställen när jag var ute och tittade. Först blev jag chockad och tårarna bara rann. Jag stod en lång stund när jag lugnat ner mig och bara tittade, mindes hur det såg ut.

Ett hus är förvisso bara en grund, ett tak och däremellan bräder och spik men det är ändå så mycket mer. Det rymmer så mycket minnen. Men minnena finns kvar även om huset inte finns. Men det känns onödigt, så onödigt! Vi är många i min släkt och huset betydde så otroligt mycket för oss allihop. Det kan jag med gott samvete skriva utan att ringa runt och fråga! Men framförallt så har två människor blivit hemlösa och det är så fullständigt utan mening. Åter igen denna fråga: Varför?

Men, det kommer en ny dag imorgon och en till efter det. Det enda viktiga är att ingen kom till skada eller ännu värre, omkom. Mina tankar är hos paret. De är inte förtjänta av det här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...