Häromdagen lärde jag Lill-Grabben att skriva sitt namn. Tyvärr tog jag aldrig upp det här med vart man skall skriva sitt namn. Nu har han signerat vår soffa..med bläckpenna. Jag tog det hela rätt lugnt och sa att nästa gång han vill skriva så kan han be om ett papper istället för man skriver faktiskt inte på soffor. Maken frågade Lill-Grabben hur hans namn  kunde hamna på soffan. -Med en penna! svarade Lill-Grabben. Nåja, han är ju ärligt lagd i varje fall.

Idag kom min jaktintresserade vänninna förbi med sin dotter. Vi fikade och snacka lite skit. Det visade sig att hennes mor har några kattungar som skall flytta hemifrån så det pågår en hård övertalningskampanj om att lille Findus ska få flytta hem till oss. Jag och barnen är på medan Maken tvärvägrar. Men den var ju så söt och jag har alltid viljat ha en randig katt som heter Findus!

Princess och jag har idag hjälpts åt att avmaska de katter som vi har. Jag hade lite flytande Axilur kvar så jag tänkte använda upp det först. Problemet är att sprutan rymmer bara 1ml och de katter vi har går mer under rasbeteckningen lodjur så det går åt några påfyllningar. Så jag håller i kattskrällena och Princess fyller på sprutan. Soda och Basse gick det riktigt bra med men värre var det med Mormor katt. Vi fick i nästan allt medel i henne och resten fick vi torka upp i hela huset då hon gjorde sitt bästa för att spotta ut det, vilket hon lyckades förvånasvärt bra med. Arg som ett bi var hon och har blängt ilsket på oss hela dagen. Det roliga i kråksången är att behandlingen sträcker sig över tre dagar. Underbart. Men jag förstår katterna för avmaskningsmedel smakar riktigt illa vilket jag tyvärr har fått lära mig den hårda vägen. Jag fick en gång en stor klick avmaskningsmedel för häst i munnen när jag hjälpte till att avmaska en mindre sammarbetsvillig kuse. Fråga mig inte hur det gick till men smakade illa gjorde det och på toa fick jag sitta. Men jag hade inga parasiter i magen efter det, knappt något tarmludd heller.

Nu ikväll har vi tagit sista grillningen för säsongen och konstaterat att det får bli en ny grill till nästa år. Den höll denna gång men inte en gång till. Princess och jag har ägnat kvällen åt att fnissa vilket vi är fantastiskt bra på. Nu sitter jag i köket med lite tända ljus och myser, allt för att slippa se Körslaget på tv... 

Nu har jag sovit sen i tisdags ungefär. Det är det bästa man kan göra.

Jag har svårt att skriva om de senaste dagarna utan att må dåligt. Nu mår jag dock bättre och har inte tagit någon må illa medicin idag. Det är rätt skönt att slippa, får någon unken smak i munnen av dem.

Pappa har varit här igår och dag och lagt plattorna på infarten. Förhoppningsvis inte till  samma summa som engelskmannen bjöd. Det blev riktigt snyggt med plattorna på plats och det tog inte pappsen för långt tid heller trots två kafferaster inne hos våra Goda Grannar.

Jag har överlag mått bättre denna gång men blir tröttare och tröttare. Det är liksom ingen idé att försöka hålla sig vaken. Så halva dygnet går till att sova, andra halvan går åt att hasa sig runt i huset. Tur att det bara är varannan vecka

Allt gick bra idag, sov hela tiden. Kan inte skriva något ingående om dagen för då börjar jag att må illa igen. Dessutom är jag lite för groggy för att få till något sammanhängande. Har fullt upp med att trycka på rätt tangent.

Mår överlag rätt ok. Kan gå och så. Och om jag äter Mariekex (K-E-X, inte checks. Notering till alla boende i GBG), nektariner och dricker vatten så håller sig illamåendet sig i schack.

En tanke som trillade i min sega hjärna idag var: När egyptierna byggde pyramiderna så måste de ju ha haft kartor i 3D. Eller? Jag undrar vad som händer i hjärnan när man har fått gift egentligen....

Nu är det dags för en nektarin och sen horisontalt läge

Idag åkte Lillasyster och jag iväg på en roadtripp. Resan började på dagis när vi lämnade av Lill-Grabben. Han var duktigt nöjd att få åka till dagis i Lillasysters bil, det var hur coolt som. Nästa etapp var vårdcentralen med provtagning inför morgondagen. Fick en riktigt proffsig sjuksköterska, det kändes knappt när hon tog blodprovet. En del gröper runt med nålen så man kan tro att nålspetsen ska titta ut vid armbågen.

Efter detta ställde vi kosan mot Hemhems kåk. Det tog ungefär 1½ timme och Lillasyster och jag hann med att träta fyra gånger. Men det går snabbt över igen för vi tycker trots allt mycket om varandra och har överseende med att den andre har fel hela tiden. Hos Hemhem blev det lunch i form av tacos. Det blir lätt så att man äter tacos när Lillasyster är med, hon är tacosdrottningen. Huset var (och är) underbart. Fantastiskt charmigt med glasveranda och stora luftiga rum. Jag blev störtförtjust och funderar nu på hur jag ska övertala Hemhem till ett husbyte. Jag befarar att det inte kommer att gå ens om jag hotar. Lunchen var mycket trevlig och tiden bara rann iväg såsom den ofta gör när man är bland goda vänner. Lillasyster hade en grej att fixa vilket inte gjorde mig något för jag hade med en lånebok från Maria, Hello Kitty måste dö. En totaltrubbad thriller/chick lit/komdie/drama med en kines-amerikansk kvinna i huvudrollen. Hon står med ett ben i det moderna Amerika och ett ben i ett traditionsbundet kinesiskt familjeliv. Hon möter en gammal vän när hon ska rekonstruera sin mödomshinna och han är så skruvad att seriemördaren Dexter förfaller som en svärmorsdröm. Roligt bok, läs den!

Jag hann med att knata in på bokhandeln och köpa ett till skrivblock till mina skrivprojekt. Till min lycka såg jag att det har kommit ut en ny bok med gubben Pettson och katten Findus. Den åkte med av bara farten för de är mina favoriter!

Sista anhalten för dagen var en snabbt tur över till Öland för att köpa ett par Back on Track till Lillasysters häst. Sen tog min energi slut fullständigt. Satt som en påse potatis hela vägen hem och hmm:ade på tilltal. Är fortfarande trött men det var det så värt! En kanondag med Lillasyster och Hemhem är helt värt en trött kväll.

Imorgon är det giftning igen. Mår illa bara jag skriver det. Det är inte att sitta här och verka tuff för det är jag inte. Jag avskyr cellgifterna. Jag avskyr att må illa. Jag avskyr att hasa runt som en zombie i 4 dygn efteråt.  Men jag att älskar att leva. Valet är enkelt.

"Saliga äro de korkade ty de skola flyta när floden kommer"

Stämmer detta uttryck så är jag en av dem som saligt kommer guppa fram likt en kork. Efter gårdagens äventyr med vattenhinkarna så borde jag ha lärt mig men icke sa Nicke. Jag fick ett ryck i eftermiddags och började städa toaletten grundligt, satte upp tavlor på densamma, målade klart två steg i trappan, strök och plockade in ren tvätt. Sen var jag helt slut...igen...

Jag blir så trött på mig själv! Jag funderar hårt på en tvångströja. Bara att det blir ett elände om jag är hemma själv och blir kissnödig. Kanske att jag ska ställa min äggklocka när jag känner att en tromb av energi svepa fram? Om jag ställer klockan på 20 minuter och när den ringer så är det rast och vila no matter what. Kan funka.

I förmiddags var Lojs och hennes underbare grabb här en sväng. Lojs visade mig en massa häftiga funktioner på min nya telefon. Jag som var så nöjd över att jag lyckades få iväg ett par MMS till Princess igår fick se en massa fräna saker som jag ungefär förstod hur det funkade. Även Lojs svärmor kom förbi. Det visade sig att vi hade läst på komvux ihop, världen är så stor, så stor.

Pratade lite med min Karlssonkompanjon som idag var talbar till skillnad från igår. Hon har åkt på en fantastisk förkylning. Pratade även med Lillasyster och drog upp planer inför morgondagen. Vi ska åka och hälsa på Hemhem i hennes nya hus som jag till skam får erkänna inte har sett än.

Mamma och jag hade en intressant diskussion om boken vi båda läser. Jag la på förslag att vi ska fortsätta läsa samma böcker fler gånger. Det är skitskoj att kunna prata om det man har läst. Så nu har mamma och jag startat världens minsta bokcirkel, det är bara hon och jag. Sen var jag tvungen att häva ur mig lite uppdämd vrede angående fredagens avsnitt av Skavlan. Det är inte helt otippat den gästande ateisten som är föremål för min ilska och när jag eldar igång om religion så är det bara mamma som orkar lyssna på mig. Det är moderskärlek det!

Idag så åkte jag upp till min lilla Tant Brun och hälsade på henne. Vi hade en mysig ryktstund i hagen och filosoferade lite på livet. Det var som vanligt, jag pratar på om livet och Tant Brun håller med och kommer med några små inlägg ibland. Det var riktigt härligt att få komma upp och känna lite hästlukt. När jag ändå var där uppe så tänkte jag passa på att göra lite nytta så jag bytte vatten i hennes hage. Jag bar två hinkar vatten i ungefär 30 meter och blev så slut så jag fick luta mig mot hästen och vila mig.

Jag försöker låta bli att tänka på att jag är sjuk men ibland så kommer livet in och påminner mig. Det var det som hände idag. När jag gör "lätta" saker så blir jag sällan påmind om det. Att gå hemma och plocka eller måla en trapp två steg i taget är inte så fysiskt ansträngande men när det blir något tyngre (som att bära vatten tydligen) märker jag det med en gång. Det är frustrerande som fanken. Man känner att: Vadå? Rykta en häst och bära två hinkar vatten? Hur jobbigt är det på en skala?

Den här behandlingen jag genomgår tar hårt på kroppen på ett obeskrivligt sätt. Det gör att jag inte vill ge mig in på eller iväg på några stora grejer (som att byta vatten i alla hagar..) för jag vet inte från dag till dag hur mycket jag orkar innan det tar stopp. När jag är hemma så är jag lite tuffare men då kan jag vila när jag vill.

Så ikväll har jag varit lite trött och tjurig men nu är jag på bättre humör igen. Nu är det dags för godnattsaga för mig och Lill-Grabben. Jag började läsa Harry Potter för honom, tänkte att det kunde vara något. Igår sa han dock: -Mamma, jag vill hellre höra om bonden.

Så nu läser vi Tolkiens Gillis Bonde från Ham en gång till. Jag tror jag får köpa mig ett ex själv...

På morgonen efter dagislämningen så svängde jag förbi min svärmor och pratade lite. Man måste sköta sina sociala kontakter. Väldigt trevligt var det, det blir inte så ofta att man stannar och spontanträffas trots att man bor så nära.

När jag kom hem så kom Lojs förbi på lite förmiddagskaffe och höll mig sällskap när jag målade en andra gång vid de första trappstegen. Det blir så snyggt! Vi var tvugna att ta bort pappen för att få se hur snyggt det blev. När jag tog bort tejpen nu ikväll så såg jag att jag likt förgjordat har gladdat en stor färgfläck på ett av trappstegen. Detta trots både papp och tejp. Jag är ta mig tusan helt otrolig!

Strax efter så svängde pappa in och tog lite kaffe han med. Vi pratade lite om de sakerna här i världen som upprör oss, fotboll och socialdemokraterna.

Maken kom hem och vände genast om för att åka på fotbollsmatch. Det gick riktigt bra för Krokstorp idag med, vinst med 6-3 och 21 poäng i tabellen. Riktigt bra!

Nu på kvällen har Lill-Grabben och jag ätit middag, efterrätt och lite fredagsmysgodis. Lill-Grabben fick välja film så det blev Bilar 2. Den är rätt ok. Eller den var det de första 100 gångerna jag såg den.

Pratade lite med Svåger. Han sa så himla många vuxna och kloka saker så jag är förvånad än. Antagligen har han gått och blivit vuxen eller så hade han slagit i huvudet. Han upphör aldrig att förvåna den mannen.

Idag påbörjade jag mitt praktiska projekt, att måla trappan inne. Maken och jag har under rätt lång tid diskuterat huruvida vår trappa skulle fortsätta att bara vara lackad eller att vara målad vit. Maken har röstat för vitmålning med mörk grå trappmatta. Jag har sagt nja... Häromveckan så åkte han helt sonika och köpte vit halvblank färg och sa att jag kunde ha det att pyssla med när jag känner mig pigg. Han visste antagligen att jag inte skulle kunna låta bli att börja måla. Men som vanligt fick jag en egen idé. Trappstegen blir fortsatt omålad och resten blir vitt. Det kommer bli riktigt snygg. Tror jag i varje fall. Blir det inte det så är det ju bara att måla trappstegen också. Det blir svårt att prova det i omvänd ordning.

Det är modigt av Maken att släppa lös mig med färg och pensel. Sist jag målade något var när jag och min kollega Fantomen målade ett vardagsrum. Det var mer färg på mig än på väggen. Det såg ut som Fantomen hade använt mig som roller. Men jag är väl medveten om mitt slabbande och spillande så därför är jag en jäkel på det här med papperstejp och papp.

När jag hade målat lite var jag så fruktansvärt nöjd med mig själv så jag var tvungen att hoppa över staketet in till mina goda grannar för att prata lite skit över en kopp kaffe. Där satt jag tills min föredetta konsultkollega från mina konsultande dagar kom på besök. Vi har inte träffats och pratat ordentligt på ungefär en och en halv evighet så det var helt underbart att få träffas igen. Visst är det lustigt att med vissa människor kan det gå hur lång tid som helst mellan gånger och det ändå inte känns krystat att träffas utan bara roligt. Mycket mysigt och gör gärna om det igen, men jag kan ju försöka städa lite innan nästa gång.

På eftermiddagen kom pappa på besök en sväng och lämnade tillbaka vår stege som jag inte hade en aning om att han hade. Han gav mig en lång, go kram och sa: -Vad mager du är! Jag kramade tillbaka och sa: -Men det är inte du. Sen gick vi och tittade på min trappmålning och hummade och funderade på vad vi ska ha för taklister i trappan. De lister som fanns var så skeva så vi tog ner dem och påbörjade att måla om taket. Men Makens krånglande knän har försenat det projektet men om trappan blir bra kan jag nog ta taket med. (Jo älskade Make, det kan jag visst!)

Lite senare kom mamma hem med Lill-Grabben. Vi satt och diskuterade igenom boken Dandy, hon köpte ett ex till sig själv med. Vi är inte lika betagna i den här andra delen som den första men den kanske tar sig som pyromanen sa.

Tittade lite på träningsmatchen Sverige-Kina nu ikväll. Visst fanns det lite chanser men överlag kunde det ha varit en division 4 match. Kim Källström är skadad, vilket jag anser är det bästa han har gjort överlag i landslaget. Mer intressant är sammandragen från Paralympics. Jag är så sjuk imponerad av alla dessa idrottare som deltar! Nu visar de en norsk seglare som saknar armar (men som har händer) och som drar i alla tampar med tänderna. Tänk vad vi människor kan klara av bara vi ger oss fan på det!