Denna gång hemma hos oss då vi firade Princess gått och blivit fjortis. Det var inte så mycket pre-kalasstress som det brukar. Har man duktiga barn som hjälper till att fixa så går det himla smidigt! Vi fick lite återbud på grund av sjukdom men vi blev ändå en tapper skara på 14 pers plus fårbosvägerskans minsting som inte är så stor utan mer kan räknas som en fjärdedel. Men söt som en karamell är hon!

Vi slängde ihop tårtorna det sista vid gjorde. Denna gång blev det gräddtårta med jordgubbsfyllning med blåbär och riven choklad på. Naturligtvis kunde vi inte missa den obligatoriska tårtljusen och korttagning vid själva utblåsandet. Vi tänkte sätta ut lite tårtdekoration på en av tårtorna. Vi letade efter dekorationssiffran 1 men den var försvunnen. Men Princess och jag är inte handlingsförlamade det minsta utan vi tog nr 8 och nr 6 och gjorde ett plustecken av två ihoptejpade tårtljus som vi satte i mitten.

Nu i eftermiddag pratade jag med Kvast-Hilda och vi bokade in en te och sconesdate inom det snaraste. Samtalet fick avbrytas när Lill-Grabben kom med en laddning spel under armen. När jag hade fått stryk i två vändor med Nalle Phu-lotto och en vända med Pettson och Findusmemory så pös jag iväg till stallet. Det är så härligt att få komma upp till stallet och rykta Tant Brun! Det är en sån frihetskänsla att få skutta in i bilen och åka till stallet, då känner jag mig nästan som innan jag blev sjuk. Inte trött och mager alltså utan frisk och stark. Tant Brun och jag tog ett snack om livet, om att våren är på ingång och allt roligt vi ska göra. Våra åsikter om vad som är roligt går inte alltid ihop. Jag gillar lugn och sansad dressyr medan Tant Brun tycker mer om att försöka galoppera baklänges. I varje fall när jag sitter på. Hon uppför sig mycket bättre när Karlssonkompanjonen sitter i sadeln. Ja, bortsett från den gången hon försökte nocka ut tänderna på Karlsson.

naturligtvis Alexander Bard!

Grattis till: Anne-Liie, Veronica K, Annelie, Helen W, Susanne, Lisbeth, Johanna och Lojs!

En liten anekdot om bilden: Lillasyster och jag klurade som bara den på vad som skulle användas som skägg. Jag fick en snilleblixt, tyckte jag, när jag kom på att nånstans i källaren skulle finnas en kartong med lite blandat småpyssel. I den kartongen fanns det rött sånt där trassel som brukar finnas i blomuppsättningar. Sagt och gjort, trasslet klipptes till skägg och mustasch, fick dammsuga som en dåre efteråt vill jag lova. Men hur fäster man det? Med dubbelvikt papperstejp naturligtvis!

Skäggbitarna tejpades på plats och kort togs. När jag sa till Lillasyster: -Skynda dig att ta fler kort om du behöver för jag kan inte hålla mig för skratt längre! Så svarar hon: -Jag ser det för hela skägget skakar!

Trasselskägget luktade källare något enormt och jag höll på ett bra tag att fräsa ut småbitar av mitt Bardskägg ur näsan. Men vad gör man inte för att roas och för att roa!  

  Rätt likt om jag får säga det själv! Hoppas att hans skägg luktar bättre!

Idag var det kalas återigen, ett återkommande evenemang i vår familj. Denna gång var den som firades min oskarshamnssvägerska. Enligt oss var det tjugonioårsdagen som skulle firas men enligt tidningen så var det tjugoårsdagen. Snabbt valde svägerskan att det var tjugo år som gällde och då är det bara att hålla med. Jag ska väl inte säga för mycket, jag som firat min tjugofemårsdag sex gånger nu. Jag fick se svägerskan och svågerns nya lägenhet, eller ny och ny, de har ju bott där ett tag nu men jag har ju varit i isolering. Nåväl, kanonfin lägenhet!

Det var bara vi och fårbosvägerskans familj där men vi fyller upp rätt bra bara vi.

När vi åkte hem så blev alla akuthungriga så vi köpte pizza och klippte i oss. När blodsockret hade återgått till normal nivå så gick grabbarna ut och röjde runt i snön för att sedan dra vidare till pulkabacken. Princess och jag höll oss inne och kollade på lite bloggar, jag drog även en disk och ett samtal med Karlssonkompanjonen. När grabbarna kom hem så gick Princess och jag iväg till affären för att inhandla till Princess födelsedagskalas (nr 2) imorgon. Princess som har ögonen med sig kunde knappt hålla sig för skratt när jag står vid kassan utan mössa och en ung kille kommer om hörnet. Han blev så paff när han fick se mig att han hajade till. Synd att jag missade det, alltid skoj att chocka sin omgivning.

Väl hemma drog vi igång med morgondagens tårtor. Jag iddes inte att gå ner i källaren och hämta hushållsassistenten så jag kom på den ljusa idén att köra frysta jordgubbar och grädde i vår lilla mixer, inhandlad på Rusta. Jag trodde mixerstackarn skulle kasta in handduken för det lät som om den höll på att kvävas men efter lite hostande och fräsande så var fyllningen redo att slabbas i de färdiga tårtbottnarna. Nu finns de säker de seriösa människorna som gör egna tårtbottnar men jag tillhör inte den kategorin. Läste ett twitter från Mark Levengood idag som överensstämmer med min livsfilosofi: "Mamma säger alltid: Om det var Guds mening att jag skulle stå i köket så skulle han ha gjort mig till köksbord". Amen på den säger jag!

Iordningställandet av tårtorna gick som en dans bildligt talat då barnen och jag spelade Gangnam style och dansade efter bästa förmåga.

Nu ikväll så har vi kört favoriter på youtube, Lill-Grabben ville som vanligt se Grevinnan och Betjänten varpå jag var tvungen att visa mina favoriter: I love russia. Där får man se alla konstiga saker man kan möta i trafiken i Ryssland. Fantastiskt underhållande för oss med rutten humor.

Grabbarna har slagit sig ner i soffan för att se den sista Sagan om Ringen filmen. Princess och jag är måttligt intresserade (även om filmen var bra de första fem gånger jag såg den) ska nu ta och kolla Hemnet istället nyfikna som vi är.

Återkommer med resultaten i tävlingen om någon timme!

Denna gång: En skallig manlig musiker och åsiktsmaskin

Svar i kommentarsfältet som vanligt. Publicerar svaren i morgon kväll!

Lycka till!

Jag vill ha vår!!!  

Imorse kom kära mor i vanlig ordning och tillsammans gjorde vi iordning Lill-Grabben för dagis. Under natten har det kommit mer av det vita eländet och det fortsatte under dagen. Jag vill ju ha vår!! Tur att jag inte har tagit ner adventljusstakarna, julgardinerna och stjärnorna än. Det känns så B att ha vårgardiner och vanliga lampor när det är snö ute. Inte för att det skulle hålla mig vaken om nätterna men ändå. Fast tomtarna har redan åkte ner i kartongerna igen, blir trött på dem på annandagen ungefär.

Idag på dagen så åkte jag på en kort finvisit till Makens klass. Jag hamnade i verkstan där en av eleverna och jag slog våra kloka huvuden ihop angående hur man monterar ihop en IKEA-byrå. Jag var nog inte till så mycket hjälp men jag höll mig lugn i varje fall. I vanliga fall brukar jag få schimpanssläpp på allt sånt där, det brukar sluta med att jag utstöter gälla ickeverbala vrål, hoppar upp och ner samt slår på objektet som skall monteras. Kort och gott: ett schimpanssläpp. Tur att jag numera är en lyckligt gift kvinna så jag inte behöver montera IKEA-möbler. Detta är en regel som jag själv har hittat på.

När man går hemma som jag gör och lyckas att hålla sig vaken en hel dag så upptäcker man hur vilse man egentligen är under det hår man inte längre har. Så jag började fundera på om jag skulle ta och förkovra mig lite. Sen tänkte jag att det är bättre att ha ett mål att gå på så jag har bestämt mig för att göra högskoleprovet. Kanske inte så skoj att skriva typ 0,1 på provet och få på papper att man är en obildad bonnlurk men då kan man ju inte annat än förbättra sig!

Jag har kört in mitt nya strykjärn nu ikväll och jag måste säga att det var över förväntan bra! Det enda var att det spottade lite brunt vatten ibland men bara på de vita tröjorna.... Ska dra en rengörning och tvätta om det vita igen. Maken började retas med mig när jag strök. Jag gav honom en blick och klargjorde läget. Står man med endast en nappflaska i handen så ska man inte retas med en som håller en varmt strykjärn i näven. Lugnet lade sig för ett tag men snart är vi nog igång och retas med varandra igen. Men det är med glimten i ögat, vi har rätt skoj Maken och jag. Många hävdar att vi inte är normala men vem vill vara det? 

Idag har jag bokat en date med min sjukgymnast. Tänkte att jag ska göra om och göra rätt denna gång. Har varit öm i ryggen innan då jag tydligen använde fel muskelgrupper och nu när jag inte har en enda muskel kvar (knappt) så kan jag ju bygga upp musklerna rätt denna gång. Bad även om en koll på hur jag ser ut i muskulaturen nu, sjukgymnasten har ju sett mig före behandling. Själv märker jag att det har ändrats mycket i muskelväg, det som fanns innan är väck. Det som jag innan behandling inte tyckte var särskilt tungt får jag nu ta i ordentligt om jag ska lyfta.

Dagen har annars förslutit lugnt. Jag började leta efter lite papper (gör allt för att slippa min stryktvätt) vilket ledde till att jag plocka ur hela min låda med räkningarochandraviktigaochoviktigapapper. Sen kände jag mig lite skyldig och tog i alla fall itu med den tvätten som inte skulle strykas. Efter detta suckade jag tungt och kom på att det var till och med roligare att städa toan nere. Ergo: Stryktvätten ligger kvar där den ligger. Maken har dock bytt till ett nytt strykjärn, han kollade till och med i affären så det fungerade. Så nu kan kära mor få tillbaka sitt strykjärn, oanvänt.

Jag och Lill-Grabben hade ett begåvat samtal om det här med att äta upp maten, eller åtminstonde smakade. Jag listade ganska omgående ut att det här med barnen i Afrika inte skulle fungera så nu tror Lill-Grabben att Sauron från Sagan om Ringen kommer och tar all mat som inte äts upp. Då växer Sauron ännu mer vilket gör det svårare för Aragon och gänget att förstöra ringen i Domedagsklyftan. Logiskt? Nja, inte särskilt men han åt upp det som låg på middagstallriken i varje fall. Något gulligt är att Lill-Grabben tror att alla onda heter Darth i förnamn bara för Darth Vader gör det. Så i hans värld heter det Darth Sauron.

Och svaret är (trumvirvel): Austin Powers ärkefiende Dr Evil!

Stort grattis till Susanne, Maria och Lojs!