Imorse så gjorde jag mitt bästa för att väcka Lill-Grabben så vi kunde vinka av Maken och Stor-Grabben innan de åkte iväg på Stor-Grabbens tennistunering. Det har gått riktigt bra för vår blivande familjeförsörjare, en vinst och två förluster, varav en var knapp efter vad jag förstod. Kan förvisso inget om tennis, jag ropar bra när alla när gör det.

Lill-Grabben och jag hade en mysig morgon med barnprogram och en vända med legospelet. Himla roligt spel, det kan jag varmt rekomendera! Vid lunch kom Hemhem förbi då jag hade lovat henne att bli intervjuad för hennes skolarbete. Lill-Grabben är mycket förtjust i sin gudmor och placerade sin beniga rumpa i hennes knä för att pussla, spela memory, bygga med lego och äta bulle, alltihop samtidigt. Efter en stund kom Mormor för nu var det stor barnbarnsabstinens och Lill-Grabben hade stor mormor och morfarabstinens.

Hemhem och jag sparkade då igång intervjuerna. Den första handlade om genustänkade i förskolan och den andra om interkulturell kommunikation (eller nåt). Jag uppförde mig riktigt bra och kom med rätt begåvade svar, om jag får säga det själv alltså. Eller uppförande kanske inte var så bra då jag började både intervjuerna med att sjunga några fula visor i diktafonen. Hemhem är nu orolig att hon ska behöva spela upp materialet för sina lärare i oklippt format. Jag har dock lugnat henne med att jag kan åka ner till Linnéuniversitetet och sjunga live om de vill.

När vi suttit och gafflat ett tag så kom Lillasyster intrillande och gafflandet höjdes en nivå. Hemhem tackade för sig efter en stund och Lillasyster och jag tog tag i mitt senaste projekt, tävlingsmaterial till bloggen. Vi har under mycket skrattande knåpat ihop tre karaktärer som kommer presenteras i tävlingsformat här på bloggen. Vi har även några idéer till. Bra vänner är de som är med på ens dumheter!

Nu ikväll har Lill-Grabben och jag varit hemma och pysslat lite. Jag fick hjälp med att diska och alla vet att när en fyraåring hjälper en att diska så förflyter beloppet inte alltid fullt så smidigt som tänkt sig. Fast det gör inget, jag är mest skitglad över att jag orkar så upp och diska utan att svimma. Så får jag torka skåpsluckor och golvet nedanför så är inte det hela världen.

Lill-Grabben kom nu ikväll på att det går att låsa toadörrar. Han var dock inte lika säker på att han kunde låsa upp igen. Men jag tog mitt universalverktyg, en hovkrats, och låste upp dörren utifrån. Lill-Grabben var inte det minsta rädd utan mest nöjd med sig själv så han gick glatt med på att gå in och låsa dörren igen och lyckades denna gång låsa upp själv. Någon gång ska de ju ändå lära sig låsa och låsa upp och då är ju ett utmärkt tillfälle att lära sig när morsan står utanför med en röd hovkrats i högsta hugg.

Här är två av de låtar jag sjöng in på Hemhems diktafonapp med, jag sjöng dock utan Redneck-dialekt. Jag har universums mest ruttna humor men jag står för det. Man kan inte vara politiskt korrekt hela tiden.

Annelie, Broder Magnus och Veronica Karlsson! Grattis!!

Även Mamma gissade rätt men då jag haffat hennes internet så fick hon dispans att telefonrösta.

Rätt svar hade även Johanna Andersson! Grattis!

Visst var det den gamle hårdingen Kojak som gestaltades

Håll er redo! Har några fler o-hårfagra gestalter kvar på lager!

Primadonnan och hagens envåldshärskare Tant Brun! Egentligen heter hon Aroma men av någon anledning passar Tant Brun på henne...

I förmiddags gasade jag och mina tre grabbar ner till stan för ett blodprov. Läkaren ville att jag skulle ta ett nu denna vecka och ett innan läkarbesöket så det håller lite koll på mig. Jag hade med mig två modiga killar in i provtagningsrummet. Sönderstucken som jag är så provade vi inte ens i armvecket utan tog blodprovet på handryggen istället. Hoppas att mina vener (eller vad det heter) läker ihop efter detta för nu funkar det inte att ta prov från armvecket. Jo, om man vill vänta i en kvart på att ett rör ska fyllas och under tiden jockla med nålen.

Efter detta styrdes kosan mot skitICA för att inhandla ett nytt strykjärn då mitt har saligen insomnat. Anledningen till att den lade av är nog för att jag gjorde narr av reklamen för strykjärnen med extra lång sladd. Järnet jag ägde hade också en på tok för kort sladd men jag löste detta med en förlängningssladd och tyckte att ett järn med extralång sladd var bland det dummaste jag varit med om. Så idag stod jag och övervägde att köpa ett järn med extra lång sladd men la ner det hela. Jag ger inte 700 spänn för ett strykjärn, no way. Då köper jag ett billigt järn och en förlängningssladd hellre. Kan till och med slänga in en sladdvinda i affären och komma billigare undan.

När vi kom hem var det rast och vila samt lite mat som stod på schemat. I ett infall av dålig humor så startade jag tävligen som är förra inlägget. Jag kör på tävlingen tills någon gissar rätt och det man vinner är äran, vilket inte är fy skam alls!

Nu ikväll så har jag startat upp mitt hästliv igen! Jag mjukstartade med att ta med Mamma och grabbarna för att kvällsfodra. Det är så sjukt härligt att få åka till stallet igen!! Helt underbart!! Jag var tvungen att pussa Tant Brun på mulen i ren glädje vilket inte var så populärt. Hon tycket att allt kladdande bara är till besvär. Har man inget ätbart eller en ryktborste att komma med kan man lika gärna gå igen anser hon. I övrigt är hon lycklig då hennes boxgranne är såld så nu får hon stå i sitt hörn med en tom box mellan henne och nästa häst. Då är hon nöjd, min asociala lilla primadonna!

Lämna svar i kommentarena  

Årets stöd: Detta utmärkelse går till alla er som:

Ringt och hört hur det är med mig och pratat lite skit, kommit och hälsat på mig, följt mig här på bloggen, kommit med bullar och kakor, följt med mig till affären, åkt och köpt pommes åt mig, peppat mig när det sett nattsvart ut, peppat min man när allt sett nattsvart ut för honom, skickat goa presenter till mig, bett för mig och varit helt otroliga och starka medmänniskor. Utan er funkar inte jag! Ni har min oändliga tacksamhet!

Årets aha-upplevelse: Svensk sjukvård fungerar! Och den fungerar jäkligt bra! Jag börjar med att ösa allt beröm i världen över Kristinebergs vårdcentral! Jag blev tagen på stort allvar när jag kom in första gången och fick en remiss till Kalmar så fort så det var fartränder på den. Nu är jag väldigt restrektiv med att nämna människor vid namn på denna bloggen men i detta fall tänker jag göra ett undantag: Tack Ulrika Tornemalm på Kristineberg vårdcentral! Din erfarenhet och snabba tänkade var starten på projektet att rädda livet på mig! Och alla sjuksköterskorna på labb: det känns knappt när ni sticker! Härliga och glada människor som tar sig tid att lyssna på en! Ni är toppen!

Ett stort varmt tack till alla läkare och sköterskor på avd 18. Alltid glada och fulla av omsorg!

Jag är imponerad av Kalmars lasarett, fräscht, trevlig personal och faktiskt helt ok käk! Jag har under denna tiden inte mött på en enda otrevlig person inom sjukvården. Och då har jag mött riktigt mycket folk ska ni veta!

Årets scoop: Går till Nyheterna/Östran för grävandet i I-test affären som har förgyllt mina frukostar under hösten. Bra grävt, bra redovisat och alla fakta på bordet utan att bli plumpt. Hade jag en guldspade skulle jag skicka den till er!

Det var listan såhär långt och en dag försenat (hade någon räknat med något annat). Jag tror jag fortsätter köra med att dela ut Ulle-awards. Varför ska man bara utmärksamma människor som gör något bra en gång om året?

Tänk så härligt med ett nytt år! Helt fräscht, oskrivet och full av möjligheter!

Gårdagskvällen var hur härlig som helst! Trevligt sällskap och kanonfin mat! Mamma hade gjort förrätt av räkröra på bröd och i avokado. Maken fick in en riktig topp-varmrätt med fläskytterfilé, sås och hasselbackspotatis. Till efterrätt blev det panacotta. Efter maten gick vi ut och drog av några småsmällare, utifall barnen skulle slockna innan tolvslaget (som om det skulle hända..). Mätta som små grisar slog vi oss, tillsammans med resten av Sverige, framför Grevinnan och Betjänten. Helt otroligt att den fortfarande håller! Sen var det obligatorisk circusprogram, både på tv och flera nummer framförda framför tv:n med Stor- och Lill-Grabb i huvudrollerna.

Efter detta åkte mamma, pappa och Ex-frun hem till sig, Grabbarna spelade tv-spel och jag slog mig ner i soffan och mös. Detta var den bästa nyår på länge! Lugnt och stilla, osminkad i bekväma kläder. Det ska jag göra om flera år!

Vid tolvslaget skålade vi i päroncider från skitICA och tittade på smällare. Grannarna över vägen hade ett fantastiskt fyrverkeri men vårt gick inte av för hackor det heller!

Mådde rätt skapligt igår men vaknade i natt med en sån sjuk värk i kroppen. Jag kunde banne mig inte röra mig! En av de vanligaste biverkningarna på mina sprutor är just värk i leder och skelett så det var nog de som var skyldiga. Har tidigare haft som växtvärk i smalbenen men det här satt i bröstkorg, bäcken och ner i benen. Jag fick väcka Maken och be honom hämta värktabletter för jag kunde helt omöjligt hämta dem själv (och naturligtvis var de i nattduksbordslådan slut). Sen var det bara att ligga helt still på rygg tills det släppte. Fy tusan säger jag bara, hoppas jag slipper det inatt!

När vi vaknade till liv idag, framåt förmiddagen, sa Lill-Grabben det klokaste jag hört på länge. Jag väckte honom och sa: Kom! Vi ska gå upp nu!

Han sätter sig upp i sängen, tittar på mig och säger: Varför då?