Idag var Lill-Grabbens första dag på dagis efter jullovet. Det krävdes insatser från både mig och mormor för att övertyga honom om att dagis är roligt, utvecklande och ett måste för smågrabbar som behöver rasa av sig med jämnåriga. Han var väldigt tveksam ända tills han kom in på dagis, berättade mormor. När han väl kom in så hoppade han jämnfota ur overallen och försvann in till polarna med ett däcktjut. Så där är det varje morgon. Det är lättare att ställa upp med en åsna i Grand National och vinna än få iväg honom till dagis. Men väl där så försvinner alla motargument!

Jag tog det lite lugnt på förmiddagen, det vildaste som hände var ett besök (och avlämning av bullar) av svärmor. Vid lunch så pep Lillasyster och jag iväg till Tant Brun! Jag körde hela vägen till Skrika och tillbaka så nu har jag varit ute på E22:an också. Fast idag kändes det inte skumt att köra. Lustigt hur allt återgår till det normala mer och mer. Men det kändes tryggt att ha med sig Lillasyster utifall att. Jag vet ju inte än vart min trötthetsgräns går. Och det är ju lite onödigt att somna vid ratten..

Gjorde någontingen jag längtat efter på eftermiddagen, jag hämtade Lill-Grabben på dagis alldeles själv! Han blev snopen som bara den när han fick se mig och ropade: -Mamma! Jag har väntat på dig jättelänge! Ja, i ett halvår, var tanken som dök upp i skallen på mig.

Nu ikväll har Lill-Grabben och jag spelat spel. Nu när jag är pigg så släpper han inte taget om mig för fem sekunder. Det enda han vill är att leka, spela spel och pussla. Och jag förstår honom, jag har varit frånvarande i vad i hans värld är en evighet. Så jag leker, spelar och pusslar för allt vad tygen håller.

Jag lyckades övertala Lill-Grabben till att vi kunde kika lite på tecknat så kunde jag passa på att inviga mitt nya strykjärn. Glad i hågen (var jag kanske inte när) Maken och jag bar upp stryktvätt och strykbräda till vardagsrummet. Jag kopplar in mitt nya turbostrykjärn och...inget händer. Jag kollade så det gick fram ström, bytte uttag och vred på alla vred som fanns och...inget händer. Det gick till och med så långt att jag läste i instruktionsboken vilket annars min manliga fåfänga i vanliga fall brukar hindra mig ifrån och...inget händer. Jag till och med bad Maken att försöka och...inget händer. Skitstrykjärn... Hoppas bara nu att skitICA inte har någon dum "vi byter inte reaprylar"-regel för då kommer den i retur genom valfritt fönster.

Svar i kommentarerna som vanligt. Publicerar svaren imorgon kväll.

Lycka till!

(Förstå hur skoj jag tycker detta är!  )

Idag hade Lill-Grabben och jag sovmorgon. Hade dock tänkt att vi skulle ta oss ur sängen lite skapligt då Lill-Grabben har sin första dagisdag imorgon. Troligen så stängde jag av larmet i sömnen för både jag och grabb vaknade vid 10:30. Vi kommer ju från en lång rad sjusovare både han och jag så det är inte lathet, det är genetiskt.

Väl uppe så kollade vi lite på Star Wars och käkade lunch. Mormor hade lovat Lill-Grabben en Mormordag så när hon hämtat honom åkte jag (med bilen!) till Lojs för att titta på hennes nya lägenhet. Eller nya och nya, hon har bott där i över en månad nu men jag har inte varit i form för att åka dit. Hon har det jättefint i lägenheten! Skitsnygga tapeter!

Nu ikväll så Lill-Grabben och jag spelat zoo-spelet och vi kom nästan överens hela tiden.

Maken har inhandlat ett nytt strykjärn. Det var ett på katastrofrea på skitICA. Det ser ut att vara värst turbojärnet, dock medföljde inte en person som strök och det är lite trist. Men det kanske var för att det var på rea...

Idag hade Lill-Grabben och jag sovmorgon. Hade dock tänkt att vi skulle ta oss ur sängen lite skapligt då Lill-Grabben har sin första dagisdag imorgon. Troligen så stängde jag av larmet i sömnen för både jag och grabb vaknade vid 10:30. Vi kommer ju från en lång rad sjusovare både han och jag så det är inte lathet, det är genetiskt.

Väl uppe så kollade vi lite på Star Wars och käkade lunch. Mormor hade lovat Lill-Grabben en Mormordag så när hon hämtat honom åkte jag (med bilen!) till Lojs för att titta på hennes nya lägenhet. Eller nya och nya, hon har bott där i över en månad nu men jag har inte varit i form för att åka dit. Hon har det jättefint i lägenheten! Skitsnygga tapeter!

Nu ikväll så Lill-Grabben och jag spelat zoo-spelet och vi kom nästan överens hela tiden.

Maken har inhandlat ett nytt strykjärn. Det var ett på katastrofrea på skitICA. Det ser ut att vara värst turbojärnet, dock medföljde inte en person som strök och det är lite trist. Men det kanske var för att det var på rea...

Idag har det hänt grejor minsann!

Idag på eftermiddagen gick jag alldeles själv till affären och handlade! Det har jag inte gjort sen...jag banne mig inte när! Mamma kom hit och var barnvakt i den kvart det tog för mig. Jag tänkte att det kan räcka med att hålla koll på mig själv, dessutom hinner jag inte ikapp Lill-Grabben i fall han skulle få för sig att lägga iväg. När jag kom hem så lagade jag även mat, utan att känna minsta antydan till att svimma.

Det är svårt att förklara den enorma lycka jag känner över att ha grejat dessa enkla vardagssysslor. Tänk att bara för några veckor sen hade jag fullt upp att ta mig från nedervåningen och upp till sängen. Det är helt otroligt!!

I och med att jag gjorde tacogratäng så ringde jag till Lillasyster och bjöd ner henne, hon är det stora tacomonstret! Lillasyster och jag åt och sedan kraschlandade vi, Maken och Lill-Grabben i soffan. Jag låg och småvilade och Lillasyster sov som en prinsessa. Hon vaknade lagom till Forrest Gump, en av världens bästa filmer. När den var färdigtittad så fick jag ett infall och skjutsade hem Lillasyster! Vi räknade ut att jag inte kört bil sen den 29:e september så nu var det dags. Det kändes skönt att ha Lillasyster med sig. Känslan var lite densamma som när man övningskörde, jag höll i mig i ratten och tänkte: Oj! Vad fort det går!

Då tittade jag på hastighetsmätaren och såg att jag körde i 40 km/h. Jag väntar ett litet tag innan jag ger mig ut på E22:an...

... Onkel Fester från Familjen Addams!

Gratulerar alla ni som gissat rätt och även ni som var snuddande nära!

Ny tävlingsomgång kommer!

Idag är ingen vanlig dag, idag är Princess födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra!  

Jag har försökt förklara för henne att när man fyller fjortis så börjar man automatiskt använda blå ögongskugga och glittriga linnen. Hon tror mig inte. Hon kanske har rätt, det hade inte skett någon förvandling imorse

Så idag har det varit kalas, bildligt talat. Först var vi och firade pappa som fyller 70 år. Det är ju så sjukt svårt att komma på vad man skall ge till en människa som har allt. Så av oss fick han dels ett par goa tjocka strumpor som han kan ha när han är ute i skogen och far, ett par fodrade arbetshandskar som han kan ha när han är ute och jobbar och återanvändbara whiskeyisbitar som ser ut som gråsten som han kan ha när han kommer in efter att ha använt strumporna och handskarna en hel dag.

Han får också en grej till som inte hunnit hem än. Det är ett förstorat foto på pappa och grabbarna när vi var ute med pappas snipa en sommardag. Det finns en tradition med foton på de äldre i familjen när de sitter i sina båtar och det är ju synd att bryta det!

Det var full rulle hemma hos mamma och pappa med släktingar och smörgåstårta om vartannat. Himla trevligt! Min store storebror förtrollade alla barnen och mig med att trolla bort en näsduk i handen och sedan trolla fram den igen. Han berättade för min lille storebror hur det funkade men inte för mig. Jag satt och glodde flera gånger i olika vinklar för att lista ut det men icke att jag kom på det. Kusin Vitamin knäckte det rätt snabbt och var snäll nog att berätta för mig varpå jag gick tillbaka in i rummet och utbröt ett triumferande: Ha Ha!

Maken och Grabbarna åkte vidare till Princess födelsedagskalas. Jag tappade all ork på slutet av pappas kalas så jag hoppade av hemma och vilade upp mig inför kvällsfodringen. Vi ska ju också fira Princess här så ett kalas får jag vara med på. Jag har på sätt och vis vant mig vid att kroppen säger ifrån, även om det är surt.

Efter några timmars rast och vila så var jag i form för att åka till stallet så mamma och jag gasade iväg. Det är så härligt avslappnande att få åka och lukta lite hästlukt. Mamma och Lilla Livet har fastnat ordentligt för varandra, mamma kilade henne bakom öronen och Lilla Livet njöt så jag var nästan beredd på att hon skulle börja veva med ena bakbenet som hundarna gör. Lilla Livet är till salu för ett riktigt bra pris så jag sa till mamma att slå till för det kommer bli en så sjukt fin häst. Det ser man redan nu trots att hon precis blivit fyra. Och sen har den det som jag tycker är viktigast, den har ett toppenpsyke och utstrålar snällhet. Alltså, nu sitter jag ju inte här och försöker sälja häst men hojta till om ni vill veta stam och pris!   

Svara i kommentarsfältet, publicerar kommentarerna ikväll.

Jag ber även om ursäkt för min lätt psykotiska min! Det var inte så lätt att försöka imitera och hålla sig för skratt samtidigt!