Idag var det dags för CET/PT-röntgen nr2 i Lidköping. Pappsen kom och hämtade mig vid kl 10:00 och strax därefter så brände vi iväg i full galopp. Själva röntgen gick riktigt bra. Jag förvarnade om att jag höll på att kaskadkräkas förra gången så jag blev fullt preparerad med en kräkstratt utifall att men denna gången mådde jag prima liv och tyckte att röntgen gick riktigt fort. Det är lite läskigt att ligga inne i tuben med bara trettio centimeter luft mellan mig och tubtaket men det bästa att göra är att blunda så man inte utvecklar klaustrofobi.

Det luriga var innan när sköterskorna skulle sätta i nålen. Jag kom på när jag satt i väntrummet att en nål skulle sättas så jag upplyste dem artigt om att de hade med en sönderstucken cancerpatient att göra.

-Aj då! sa sköterska nr 1.

Hon försökte först sätta en nål på sidan av höger handled. Nålen och röret satte sig finfint men när hon skulle skölja för att se så allt var tipptopp så sprack kärlet och jag fick en inte så klädsam knöl av vätska på handleden. Det var inte särskilt skönt.. Så då fick sköterska nr 2 försöka istället. Denna gång sattes nålen på handen istället och det gick mycket bättre. Det var dock ingen höjdare att få kontrastvätska genom handen, det svider till vilket det inte gör i armvecket.

Far och jag hade mycket trevligt på dit och hemresan. Vi pratade om allt mellan himmel, jord, snöslungor och kommunpolitik. På vägen hem så skulle pappa svänga in på Biltema för att lämna tillbaka något, han sa vad det var men jag hängde inte riktigt med i mitt lite omtöcknade tillstånd. Att hitta Biltema i Lidköping är ungefär lika lätt som att hitta ungdomens källa. Vi lyckades inte trots att vi hade Maken i luren som gjorde sitt bästa för att beskriva vägen för två stycken som:

a) inte är säkra på vart de är

b) tycker att det är lite sport i att bara köra på och se vart man hamnar

samt:

c) med en vägvisare (undertecknad) som inte kan höger och vänster

naturligtvis är det inte farsan och mig det är fel på utan det är staden Linköping det är fel på. Det är C-ringat, Y-ringat, V-ringat och urringad och tillsist har man kört sig så snurrig i alla rondeller så man är osäker på om man kör eller sitter i baksätet. Således: Linköping är en skräpstad, vi gav upp och stannade till på Biltema i Västervik istället.

När jag kom hem så var jag fortfarande radioaktiv så jag undvek Lill-Grabben så gott jag kunde tills det var dags för mig att pysa iväg för att fodra hästarna. Jag tänkte till lite (!) och bad Lillasyster följa med dels för att om jag blev trött/yr/illamående dels för att vi har ju inte träffats på flera dagar! När jag kliver in genom dörren hos Lillasyster så ringer Ponnymatten från stallet och säger att hon kan fodra. Jag fattade först efteråt att det var Ponnymatten jag pratade med och trodde hela tiden att det var matten till Gentlemannen så hon tyckte nog jag var lite förvirrad. Jag har nog tappat lite hjärnceller under denna behandlingen... När jag och Lillasyster inte behövde ge oss iväg så slog vi oss ner i soffan med en kopp kaffe (jag) och ett glas O'boy (Lillasyster) tillsammans med hennes föräldrar och blarrade i en och halv timme istället. Det blev visst en kopp kaffe till för mig så nu är min kropp alldeles koffeinskakis. Det blir nog svårt att somna ikväll! 

Igår opererades Maken (igen). Det var en titthålsoperation (igen) där de lagade både främre och bakre minisken (igen). Nu kan det heta inre och yttre minisker också, jag är osäker på det av den enkla anledningen att jag inte är så bevandrad inom ämnet men ni förstår säkert vad jag menar. Hur som haver, han är mycket piggare än vad man kan tro. Fast han börjar ju få en viss rutin på detta med knäoperationer. Egentligen är det onödigt att söva ner honom, med en epiduralbedövning så skulle han säkert kunna laga knäna själv. Om jag vore Maken så skulle jag ha lackat ur för länge sen efter alla knäoperationer men han är envisare än den Svarte Riddaren i Monty Pythons "Den heliga graalen". Maken är dock inte fullt överlycklig över att hans krycksmeknamn är uppe på tapeten igen. Varje gång han får använda kryckor så går han under namnet "Skippy". Det är den enda hämnd som jag kan ta för alla smeknamn han ger mig. Hans solklara favorit är "Eggbert Brynolfsen" som han använder så ofta så att smeknamnet har fått smeknamnet "Egge".

Jag å andra hand tog kära pappsen med mig för att hämta lite hö till kära Tant Brun. Jag kan inte påstå att jag gjorde någon större höhävande insats men jag var ju där och jag var vaken. Vi hämtade bara 30 balar denna gång då det var fullständig isgata och då kan det vara onödigt att färdas med tyngre släp än nödvändigt. Dessutom, hade vi kört i diket så hade vi bara behövt lasta över 30 balar i ett annat släp än 54 st. Klar skillnad. Vi lämnade av 20 bal i Virvhult och tog upp 10 till Skrika. Visar det sig nu att jag behöver mer vård så får vi hämta de andra 20. Hökörandet gick riktigt bra trots att vi fastnade i taket när vi körde ut släpet, körde fast i snön och kanade som Bambi på E:22an.

Efter en sådan dag var jag helt slut så när klockan ringde imorse så tänkte jag: Äh, vad fasen! Så jag tog upp telefon, ringde till dagis, sa att vi var hemma idag och somnade om. Hur ofta i livet kan man göra så? Det var riktigt härligt ska ni veta!

Så idag har vi mest bara mosat runt. Pappa kom hit på lite kaffe och letade fram min gamla spark så Lill-Grabben följde med mig till affären i full sparkfart. När vi kom tillbaka så åkte vi i backen utanför huset. Det var riktigt roligt, jag skrattade värre än fattighjonen i Emil i Lönneberga när de fick åka vedkälke.

Imorgon är det dags för min high-tec röntgen som jag inte ser fram mot så där hysteriskt mycket. Då Maken är invalidiserad så pappa följer med mig. Hoppas jag inte spyr denna gången heller. Ska ta med mig extra kläder för säkerhetsskull.

Och här: Monty Python och den svarte riddaren. (blod förekommer)

Imorse var jag nästan vaken när jag gav mig iväg till stallet för att släppa ut hästarna. Det har kommit en ny häst till stallet, en äldre gentleman. I stallet mötte jag upp Gentlemannens tre mattar och vi släppte med gemensamma krafter ut hästarna. Jag tog och fixade till hos Tant Brun, kära nån vad hon hade vänt till! Att det var det nya herrsällskapet i boxen brevid som föranledde denna röra antar jag. Det kan också vara det faktum att det tidigare stod en westernhäst i den boxen och Tant Brun har blivit inspirerad att börja öva på spinn. Gentlemannens mattar och jag tog lite fikavila i sadelkammaren sittandes på Tant Bruns pyjamas. När det är tretton minus ute så är det en dröm med en uppvärmd sadelkammare!

När jag var färdig i stallet så kände jag mig rätt fysiskt nöjd och ägnade hemresan åt att lyssna på en riktigt gammal skiva, Best of '98. Att Systrarna Graaf har inte blivit bättre med tiden kunde jag snabbt konstatera.

När jag kom hem så hade Kingen trillat in på lite fika och superyatzy. Yatzyn blev en triumf för Maken då varken Kingen eller jag hade något att hämta. Jag som är en riktig vinnarskalle funderade allvarligt på att dra ut min Make på gården och mula honom i snön. Är nästan säker på att Kingen funderade på det samma då han har en ännu värre vinnarskalle.

Efter denna paradförlust så tog jag mig en stunds rast och vila i sängen.

Om jag nu ska återknyta till rubriken: Igår var det som bekant gardinbyte här hos Karlsson. Jag var övertygad om att jag ägde en kappa till de gardiner jag satt upp i köket, vilket det är möjligt att jag gör bara det att den ligger på det "bra stället". Nåväl, jag fick till det rätt bra med bara längderna men saknade omtag. Så vad tar en hästtjej? Balsnöre naturligtvis! Inte de klarblå eller de orangea utan de naturfärgade snörena. Faktum är att det blev rätt snyggt! Lite lantligt chic sådär!

Innan jag satte mig för att blogga så försökte jag övertala Lill-Grabben att lägga sig och vila sig. När jag sa att han skulle gå på toaletten innan sängdags så stolpar han iväg och suckar irriterat: Åh! Tjejer!

Mitt lilla charmtroll....

Jag har gått och blivit medlem i fjunklubben, om det nu finns en fjunklubb för huvudhår. Igår när jag skulle gå och lägga mig så tittade jag i badrumspegeln och får se att hela min skalle är full av någon millimeterlångt ljust fjun. Det ser nästan ut som en liten gloria. Fjunet är så tunt så det syns inte när man tittar rakt ner på skallen men syns i viss belysning. Men framförallt så känns det. Hela huvudet är alldeles lent!

Egentligen skulle vi ha varit bortbjudna idag till Lill-Grabbens dagiskompis på lek (för barnen) och mat (för vuxna och barn) men tyvärr drabbade stora magsjukan hela familjen vi skulle till så vi håller oss på betryggande avstånd. Hoppas verkligen att det inte slår till för hårt!

Idag har Lojs med son varit här. Vi slog oss ner i köket efter att vi hade släppt lös grabbarna. De leker förträffligt trots tre års ålderskillnad. Som vanligt när Lojs och jag kommer lös så är inte nivån särskilt hög men vi har roligt! Lojs laddade ner en Darth Vader-app till mig som hela familjen har haft fantastiskt roligt åt. Dels så dansar Darth till Gangnam style och får en tvättkorg på huvudet. Men det roligaste är att man kan spela in sig själv och när man sedan spelar upp så är rösten förvrängd, ungefär som på de som vill vara anonyma på Kalla Fakta. Lill-Grabben och jag hade duktigt roligt och ännu roligare fick vi när jag kom på att spela in ljudet från en pruttkudde. Vi skrattade oss halvt fördärvade!

Maken talade in några rader och det var helt oslagbart!

I övrigt har dagen gått till att plocka ner advetsljusstakarna samt byta gardiner. Lagom roligt...

Nu är även Tant Bruns vidare stallvistelse planerad. Nu är jag och Karlssonkompanjonen lite sturska och utgår ifrån att jag får ett positivt besked den siste januari. Så tanken är att Tant Brun flyttar hem till Fårbo första helgen i februari. Känns både härligt och lite nervöst. Lillasyster påpekade å det bestämdaste att jag inte ska köra slut på mig utan be henne om hjälp. Och jag lovar!

Jag hoppas, hoppas, hoppas, önskar och ber att allt ska ha funkat med min behandling. Fy fabian för att vara tvungen att börja om igen nu när jag börjar bli pigg och få huvudfjun.

Kära hjärtanes vad trött jag var igår! Jag somnade på soffan när jag hade varit och lämnat Lill-Grabben på dagis och där blev jag liggande resten av dagen. Mamma kom hem med Lill-Grabben strax efter kl 18 och då började jag röra på mig lite. Man blir så lagom mör i kroppen efter att ha sovit på soffan en hel dag vill jag lova! När klockan närmade sig 20:00 tyckte jag att jag hade varit uppe länge nog och gick upp i sängen och lade mig så jag skulle få lite omväxling och för att jag inte skulle utveckla liggsår. Där sov jag som en gris tills kl 10 imorse bortsett från en liten vaken tid runt tolvslaget inatt. Att en och samma människa kan vara så trött!

Dagen idag har inte varit mycket vildare utan gått till att ringa tillbaka till de vänner som jag missade igår.

Jag har idag noterat att jag är sist i Fårbo med att ta ner adventljusstakarna. Ha ha! Jag vann! Funderade starkt på att ha kvar dem till fram i April bara för att se om det retade någon men Maken sa å det bestämdaste att nu i helgen åker de ner. Och då är det bara att vika sig antar jag.

Jag har fått en tid till röntgen nu, kl 14. Det betyder att jag får äta sista gången vid halv nio på morgonen. Jag får dock dricka te så jag tar med mig min termos. Eller TE-rmosen som just den heter så att alla skall förstå att det är verboten att ha något annat än te i den. Finns det något värre än te som smakar te men luktar kaffe? Hjärnan blir ju helt förvirrad.

Nu ikväll så susade Maken, Lill-Grabben och jag upp och fodrade i stallett. Det är ju inte direkt någon åskvärme ute! Vi har döpt om Fliserydsvägen till njurstensvägen då den är en smula veckig. Ungefär som att köra på ett tvättbräde. Så om ni har några njurstenar som ska skakas ut eller några vaxproppar som skall loss så kör en vända på den vägen så är problemet löst.

Jag fick världens tjusigaste julgranskulor av min fårbosvägerska idag! Stora röda med silvriga strass-stenar på! Nu ska jag bara komma på ett sätt så att jag kan ha dem uppe trots att det andra juliga försvinner!

Rotade igenom min förra dator och precis som när man letar i en låda så hittar man allt annat än det man söker! Bjuder på två som fick mig att skratta!

############################################

Här kommer ett litet urplock ur svenska språket som kan vara svårt att säga när man är onykter

Saker som är SVÅRA att säga när Du är full:

• Oöverträffat
• Innovativt
• Preliminärt
• Kvastskaft
• Diskussion

Saker som är VÄLDIGT svåra att säga när Du är full:

• Specificitet
• Cogito ergo sum
• Brittiskt Konstitution
• Passiv-aggressiv Störning
• Substantivera
• Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett OMÖJLIGA att säga när Du är full:

• Tack, men jag vill inte ha sex
• Nix, ingen mer sprit för min del
• Ledsen, men du är inte riktigt min typ
• Godkväll, konstapeln, är det inte en underbar kväll?
• Åh, jag kan inte - ingen vill höra mig sjunga!

(Hrm..känner igen mig på den sista...)

 #########################################

Engelsk-Kinesisk ordlista

That's not right...........................................Su
m Ting Wong

Are you harboring a fugitive?.......................Hu Yu Hai Ding?

See me ASAP.............................................K
um Hia Nao

Stupid Man...............................................
..Dum Gai

Small Horse.............................................
..Tai Ni Po Ni

Did you go to the beach?.............................Wai Yu So Tan?

I bumped into a coffee table........................Ai Bang Mai Ni

I think you need a face lift...........................Chin Tu Fat

It's very dark in here..................................Wai So Dim?

I thought you were on a diet......................Wai Yu Mun Ching?

This is a tow away zone.............................No Pah King

Our meeting is scheduled for next week......Wai Yu Kum Nao?

Staying out of sight...................................Lei Ying Lo

He's cleaning his automobile......................Wa Shing Ka

Your body odor is offensive........................Yu Stin Ki Pu

Great.............................................
..........Fu Kin Su Pah

Idag var Lillasyster och jag iväg för att fira en av våra favoritdamers 90-årsdag. 90 bast! Det är en respektingivande ålder. Det är riktigt fascinerande att få sitta och prata med en människa som kan berätta om hur det var förr, t. ex under andra världskriget. Helt otroligt.

Nu är det ju lite svårt att komma på vad man ska ge en 90-åring som har/har haft typ allt så vi köpte en fin vas där vi stoppade i en stor bukett tulpaner och videkissar (eller vad det nu heter, brukar kalla dem kissemissar men jag vill ju inte att ni ska tro att vi knölade ner kattungar i vasen!) Hon fick även en stor påse med sin favoritchoklad.

Det var hur som himla trevligt att sitta ner och prata, har saknat det riktigt mycket!

Jag tog och ringde upp till Linköping idag för att se så de inte har glömt mig helt och fullt. De hade de inte utan jag är inplanerad den 23/1. Passade på att se till så att de är med på att jag har en läkartid den siste. Vill inte vänta en dag till mer än nödvändigt!

Imorse försov vi oss inte så förfärligt utan kom nästan i tid. Lill-Grabben har inte världens bästa morgonhumör så han är skapligt svårmutad. Morgonhumöret kommer antagligen ifrån mig. Det går inte att få ett vettigt svar från mig innan klockan nio och efter två koppar te. Ska jag nu vara helt ärlig så kommer det inte mycket vettigt ur min foderlucka efter klockan nio heller men det är åtminstonde sammanhängande!

Men han var för söt igår kväll! Han stack in huvudet i badrummet precis när jag kom ur duschen, butt naked. Han tittar på mig och säger: -Mamma, du har inte så stora tuttar ser jag!

Tack för den passningen skräpunge! Fast han var ju smart som sa det efter jul!

Idag var min första dag med att lämna Lill-Grabben på dagis. Vi öppnade stenhårt med att försova oss. När Mormor lämnar så brukar han vara på dagis vid halv nio, vi vaknade vid kvart i nio. Men vi tog oss dit med byxorna åt rätt håll och tänderna borstade.

När jag kom hem så började jag ringa runt för att ta reda på varför vi inte har fått någon respons på vår bredbandsbeställning. Anledningen var att bolaget inte kan leverera hit till avbygden. Nu ska jag ju inte vara sån men kan man inte nämna det?

Efter detta åkte jag upp en sväng till stallet och pysslade lite. Det snöade på tvären när jag kom upp så jag tog in hästarna. Nu är det ju bara Tant Brun, Trasan och Lilla Ponnyn kvar och de är ju inte vilda direkt. Men för säkerhetsskull så ledde jag dem med lina istället för grimskaft. Precis som om det skulle hända något på de tio metrarna som det är mellan hagen och stalldörren. Ja får faktiskt säga att det funkar rätt bra att vara i stallet. Det går ju inte överdrivet fort och jag får ta lite rast med jämna mellanrum. Fast jag märker av att det inte är som det brukar i kroppen, speciellt när jag borstar Tant Brun, jag har liksom ingen kraft i händerna och har svårt att greppa om borsten. När jag ryktar så märker jag av Port-a-Cathen, den liksom knölar ihop sig när jag ryktar höger sida. Men om jag lutar huvudet en massa åt vänster så går det. Ser lite dumt ut men det bjuder jag på!

Sen var det hämtning av Lill-Grabben som gällde. När jag satt där på golvet i kapprummet så drog Lill-grabben av mig mössan. Då kom en av småtjejerna ut till oss (hon är så sjukt söt) och spärrar upp ögonen och säger: -Du har inget hår! Detta slutade med att jag hade fyra små barn som stod och klappade mig på huvudet.

Nu i eftermiddag och kväll så har jag med tanke på början av dagen tagit det lugnt med att spela lite spel och lära min son de fula barnvisorna som finns (ja ja..någon annan kan vara Mother of the Year).

Visst är jag trött som en stenad gnu men jag är nöjd! Lika viktigt det!