Kära hjärtanes vad mycket snö! Imorse så packade Maken och jag in oss i bilen ihop med snöskyffel, filt och fikapåse. Här är vi förberedda på det värsta! Men ner till Kalmar kom vi och i tid var vi med. Jag fick först lilla vändan cellgift och sedan togs blodprov inför blodmottagningen. Nu har ju min Port-a-Cath blivit lite tjurig så det funkar inte alltid när man ska ta ut något (men att ge funkar fin fint). Så blodprovet togs i armen istället vilket funkar lika bra. Sen var det bara att vänta tills blodbestämningen var klar. Efter 40 minuter upptäckte de att sist jag blodbestämndes så var det när jag fick Lill-Grabben och då hette jag ju mitt flicknamn i efternamn fortfarande så de ville inte lämna ut något blod till mig. Fast det är ju bara bra att de har koll på sånt tycker jag. Men, ett blodprov till och min stora intygan att jag fortfarande är samma person så kom det upp två påsar blod till mig.

Lite äckligt såg det ut men attans vad bra jag mår nu! Jag brukar alltid frysa när jag får mitt cellgift, ligger i sängen och kurar med både filt och täcke. Men idag när jag fått nästan en påse blod så kände jag hur temperaturen blev normal och jag kunde till och med sitta utan mössa en stund vilket inte har hänt innan. Det var nog något dunderblod jag fick! Det känns som att jag är vaken för första gången på en vecka!

På vägen hem så snöade det ännu mer och vi fick köra Mönsterås kustväg hem för det hade kanat en lastbil i diket på E:22. Så då fick jag ägna mig åt en av mina hobbies, åka och glo. Mycket trevligt!

Lill-Grabben är fortfaranade hängig så han sitter nu och tittar på Mamma Mu och snörvlar. Stackars älsklingen! Han var för söt i morse! Han har ju länge trott att seriefiguren Catwomen egentligen är vår gamla katta Mormor men imorse kom han på att det kan ju vara så att hans Mormor egentligen är Catwomen. Jag sa att det är nog inte helt omöjligt. Han såg mycket fundersam ut.