Priset för året hjälpare/årets icke-egoist går till min vän Karlssonkompanjonen!

När jag förstod att jag inte var överansträngd utan hade cancer och skulle behandlas så fick jag ett stort problem. En problem på minst 500 kg vid namn Tant Brun. Hur skulle jag kunna be Maken, Mamma och Pappa att de skulle ta hand om henne under min sjukdomsperiod? Då kommer Karlssonkompanjonen infarande på änglavingar (i form av en nagellacksröd Ford Cougar) och säger: Det är lugnt! Jag tar henne!

Jag har inte en enda gång behövt att vara orolig över Tant Brun och det har (och är) helt underbart! Är det skräpväder så vet jag att hon är intagen, hon är kanonfin i hullet och blank i pälsen som en ål. Det har varit något fruktansvärt tungt att inse att jag orkar inte med stalljobbet och ännu tyngre var det när läkaren menade på att dammig stallmiljö inte var bra för mina luftrör under behandlingen. (Dammig stallmiljö? tänkte jag. Den läkaren har uppenbarligen inte varit i Karlssonkompanjonens stall).

Jag kan inte med ord beskriva hur oändligt tacksam som jag och min familj är för det jobb som Karlssonkompanjonen lagt ner sen i sommar på min häst. Det är fodringar, ut och insläpp, mockning, bokning och passning av hovslagare och så vidare i all evighet (ni som har/haft häst vet vad jag snackar om). Under tiden har hon jobbat som en galning, har egen häst, lite andra hästar som kommit och gått, renoverat hus och brakat sin rygg. Men inte ett klagande ord. Inte ens när Tant Brun försökte äta upp hennes ponny.

Jag ser fram mot att få kunna börja mitt liv i stallet igen. Varenda kväll innan jag somnar tänker jag på min lilla bruna märr och längtar tills jag orkar igen (vilket får se till att bli snart!) så att jag kan lösa av Karlsson i hennes slit. En behandlings kvar, sen jäklar ska jag ut i stallgången igen!

Men fram till dess:

Tack underbara Karlssonkompanjonen för det du gjort och gör! Du är en värdig vinnare i denna kategori! Och när du behöver hjälp sen så har jag några kärror hästbajs att mocka ikapp!

Egentligen borde jag nu vika en kasse med strumportrosorkalsonger. Men det är så förtvivlat tråkigt. Det gapar så tomt i min strumplåda att jag i flera dagar har använt ridstrumpor istället (nästa steg är att länsa Princess strumplåda) och de enda trosor som finns kvar är mina dyra, märkestrosor som jag hade på bröllopet och numer bara använder vid speciella tillfällen. De speciella tillfällena är när alla andra underkläder är i tvätten och de är de enda kvar. Romantiskt eller hur! Det värsta i kråksången är att det finns en hel laddning med rena och torra underkläder i torktumlaren, bara att jag drar mig för själva sorteringen. Speciellt att lyckas få ihop alla sockor.

När jag bodde själv så löste jag det på ett mycket enkelt sätt. Jag gav fadderulingen i att para ihop strumpor och tömde i dem i stumplådan i en enda röra. Detta ledde till att jag under många år ytterst sällan uppenbarade mig med likadana strumpor och när jag väl gjorde det så uppstod en förvånad tystnad bland alla närvarande.

Denna bohemiska vana har jag dock lagt av med. Jag anser att det är Makens förtjänst. Inte för att jag var någon katastrof innan men nu har jag likadana strumpor, kommer oftast i tid, putsar inte längre sadel och träns inne i vardagsrummet och jag är nästan säker på att jag har ett pensionssparande.

Några ord om dagen som sådan: Lill-Grabben och jag öppnade dagen med att leka med leran som han fick i julklapp igår. I en av burkarna hade det dock möglat. Hur nu det kan gå till i en plastfilmstillsluten burk? Nåväl, den leran förpassades till soppåsen. Efter lunch kom Ex-frun med barn och sällskap för en dags julafton till. Vi åt upp det som inte åts upp igår och det som inte åts upp fick gå vidare. Nästan i varje fall, några köttbullar, skinka och kålpudding finns kvar. Annars har jag vilat mig idag, höll låda igår så det räckte. Kan ju inte vara i högform jämt.

Nu är det snart dags för nästa högtid: Nyår. I sann "Agnetas nyårskarameller"-anda tänker jag ge mig på att uppmärksamma personer som jag tycker behöver uppmärksammas, i kategorier som jag hittar på för stunden.