Idag har klädkoden lytt pyjamas. Jag hade riktigt svårt att sova inatt då min mage har sagt ifrån å det bestämdaste angående tabletterna som jag har ätit den senaste tiden. Det är inte kramper eller halsbränna jag har utan nån slags värk som går från magen upp genom matstrupen (eller foderstrupen som jag sa när jag beskrev det hela för Karlssonkompanjonen). När det drar igång så är det lögn att sova eller ens koppla av. Men jag hade en jättebra deckare som sällskap, Ninni Schulmans debut Flickan med snö i håret. Jag somnade dock framåt fyratiden efter att ha ätit några knäckebröd.

Någon som är förvirrad av mina nattliga magvärksmackor är Basse Katt. Han är väldigt bortskämd och van vid att få en smörklick när det breds mackor. Således så skulle jag kunna väcka honom från de döda enbart genom att öppna locket på smörbyttan. När det är dags för en nattfika så hör jag en tung duns följt av en yrvaken katt som snubblar in i köket. Många gånger tror jag att han går i sömnen och att han reagerar instinktivt på ljudet bara. Men han ser för rolig ut när han sitter på köksgolvet, mitt i natten, så yrvaken att ögonen går i kors på honom!

Nu när jag ändå har lättat på locket på stora gnäll-lådan så kan jag berätta att min skräparm dvs vänster har börjat värka igen. Så länge jag inte använder den, som när jag låg som en grönsak för några veckor sen går det bra men så fort jag börjar använda den minsta lilla så är det kört.

Dommningarna i mina fingertoppar kommer och går, ibland märks det mer ibland mindre. Inget som stör mig i dagsläget mer än att det är lite svårt att greppa om en penna och känns lustigt när jag skriver på tangetbordet.

Kära hjärtandes vad jag har gnällt här idag, det är nog dags för Fru Karlsson att sova lite! Imorgon är det förhoppningsvis min sista behandling! Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!