Rubriken är tillägnad lilla cellgiftsbehandlingen...

Vaknade i förmiddags med den mest fantastiska huvudvärk som jag någonsin varit med om. Det gjorde inte bara ont i huvudet utan i hela ansiktet och värkte ner i tänderna. Nu börjar ju jag bli lite luttrad så jag låg stilla tills det värsta släppte, vilket tog en timme, gick sedan ner och åt för att sedan krypa upp i sängen, styrkt av febernedsättande. Fick lite feber men den har nu gett med sig igen och kommer förhoppningsvis inte tillbaka.

Maken och grabbarna försvann iväg på fotbollsträningen varpå Princess och jag gjorde det enda man kan göra en hal vinterdag, vi låg i varsin säng och mös. Vi lever livet i samma tempo hon och jag, den ena är tonårstrött och den andre är behandlingstrött. När Maken och Grabbarna kom hem så hade varit och köpt lite nyårssmällare, eller lite var nog sanning med modifikation...

Firar alltid nyår med blandade känslor. Jag tycker det är roligt när det smäller men tänker på alla stackars skotträdda djur! Min förra häst, Rutan, var något fruktansvärt skotträdd efter att några ljushuvuden till människor tyckte att hagen utanför stallet var ett lämpligt ställe att fyra av raketer. Så många av mina tolvslag har spenderats ståendes (lite salongsberusad) i stallet, tappert försökandes att lugna en nervös häst. Behövde dock aldrig ge honom lugnande utan det räckte om oftast med att ha ljuset tänt, radion på för full rulle och täcka över fönstern. Tant Brun är inte så överdrivet förtjust i smällare heller men har hon bara hö så brukar hon finna sig i det mesta. Det är bra med en mutbar häst, får hon bara ett par sockerbitar så kan hon möta en vagnslast apor med eld i baken utan att skygga (för att citera Dickens.)

På eftermiddagen kände jag mig lite piggare så vi samlade ihop oss med HGs bidrag till allmänbildningen nämligen Star Wars boxen. Lill-Grabben som i vanliga fall far runt som en oljad ål satt som ett litet ljus under nästan hela filmen. Det var när det blev fight med lasersvärd som han slet åt sig närmaste svärd och stod vid tv:n och vevade han med. Stor-Grabben och jag gjorde vårt bästa för att förklara släktbanden mellan karaktärerna för resten i familjen. Efter filmen var både Maken och Grabbarna precis så filmpåverkade som de alltid blir så det var full fight med allehanda svärd i vardagsrummet.

Nu har lugnet åter lagt sig och koncentrationen har riktats på nästa filmevent, Sagan om Ringen. Så om en stund är det nog dags för nästa svärdfight i vardagsrummet.

Igår kväll fick jag en sån underbar kärleksförklarning av Lill-Grabben!

När vi låg och skulle sova så bökade han in sig till mig, kramade om min arm och sa:

-Jag älskar dig mamma! Jag älskar dig lika mycket som en struts!

Är inte det kärlek så vet inte jag vad kärlek är!