Nu är det ju några timmar kvar men det verkar onekligen som att vår kära jord inte kommer gå under denna gången heller. Det var ju det jag sa! Kommer ni ihåg allt härj som var vid milleniumskiftet? Allt skulle rasa, alla datorer skulle lägga av och folk vallfärdade ner i skyddsrum. Och vad hände? Nada...

Det var en evig tur att man struntade i domedagsprofeterna och köpte julklappar och julskinka ändå!

Idag började Maken och Lill-Grabben sitt jullov och firade det hela med att åka och hälsa på Kingen och köpa en julgran. Nu är jag lite kräsen när det kommer till granar men denna fick klart godkändt! Jag har en liten grej för stora granar. En gran är lagom stor när man får slå på julgransfoten och förankara den i närmaste fönsterbräde. I och med Makens allergi så har vi numera granen ute på altan vilket gör att jag kan gå lös ordentligt. Förra årets gran fick bindas fast med en longerlina i fönsterbrädet för att inte rasa omkull. De flesta ansåg nog att det såg för eländigt ut vilket jag inte kan förstå, linan var ju grön, alltså matchade den granen!

För några år sen när det var så katastrofmycket snö så fick vi inte tag i någon stor ståtlig gran. Pappa och Mamma kom då som räddade änglar med en gran som de hade tänkt ha ute. Den var förvisso bara knappt 140 cm hög med ett krokigt toppskott på en 40 cm. Men den fyllde sin funktion och fick precis lika mycket pynt som en stor gran hade fått vilket ledde till att den knappt syntes under alla julkulor. Den fick namnet "ET phone home" på grund av toppskottet.

Annars så har jag mått lite bättre idag. Är mest lycklig över att mina stora cellgiftstabletter är slut. Hade ett elände att få i mig dem igår...urk... Maken kom hem med den utlovade texasbiffen från kinaresturangen i eftermiddags. Himla gott! Man blir så fruktansvärt hungrig när man äter kortison. Tur att det bara är varannan vecka jag har de tabletterna annars hade vårt matkonto ruinerat oss!

Lojs kom förbi en sväng på kvällen så vi fick dra igenom det senaste som hänt. Min avlägsna låtsaskusin kom och hämtade henne så då fick jag träffa honom med vilket var himla trevligt!

Nu är det enda som är kvar att göra är att invänta att Lill-Grabben knoppar så jag kan slå in de sista julklapparna. Lustigt, hur mycket man än slår in så hittar man några till undangömda på alla möjliga ställen.