Priset i denna kategori går till min Mamma och Pappa

Jag börjar med Pappa, den ständiga reparatören. Han har varit här och lappat och lagat på allt trasigt, dykt upp med gott bröd och bara trillat in för att prata lite. Pappa har även tillsammans med Lillasyster stått för Tant Bruns höleveranser vilket jag är sjukt tacksam för!!  En av de bästa sakerna med den här sjukdomen har varit att pappa och jag kommit varandra nära. Vi kramas rätt ofta nu för tiden och det har vi behövt både han och jag!

Och så lilla Mamsen som skött all markservice här i Fårbo. Och då menar jag all markservice! Hon har kommit varje morgon och lämnat Lill-Grabben på dagis (jag har bara vänt mig om och sovit vidare) och sedan hämtat honom på eftermiddagen, varje dag i ett halvår. När Lill-Grabben inte har kunnat gå till dagis så har han varit hos henne hela dagarna istället. Hon har tagit hand om mig när jag har varit hängig och varit med mig in för mina provtagningar. När Maken och jag kommit tillbaka från cellgiftsbehandlingarna så har vi funnit disken fixad, huset städat och färdig mat. En sån lyx! Hon har handlat, lånat ut sitt internet, pratat i telefon med mig minst tre gånger om dagen. Precis allt!

All denna markservice har gjort att både Maken och framförallt jag har kunnat koppla av. Man känner sig mycket bättre när det rent och ordning omkring en! En vacker dag kommer jag krama min mamma tills hon blir klädsamt blå!

Jag har sagt det arton gånger om dagen och jag säger det igen: Tack Mamma och Pappa! Det här hade aldrig funkat om det inte varit för er!! Ni är helt underbara!!

Idag när jag skulle ut för att mata småfåglarna, eller pipperna som jag säger för det låter roligare, så såg jag slag OCH bajs ifrån vildsvin! Jag blev skogstokig! Men sen tänkte jag: Äh vad tusan, det är ju jul! Jag låter dem gå här och böka och plockar dem efter trettonhelgen.

Resterande av dagen har bara gått till mys. Lill-Grabben och jag har spelat Zoo Tycoon på dator. Himla roligt spel som går ut på att man bygger ett zoo och tar hand om djuren. Lill-Grabben har en grej för strutsar, han gillar dem stenhårt. Vi hann även med en vända med ett Lego spel som han fick av Mormor och Morfar och det var riktigt roligt!

Maken kom intrillande med Stor-Grabben och Princess. Jag och Lill-Grabben har tjatat oss till tacos till Makens stora förtret. Han är inte särskilt förtjust i det men han blev nedröstad. Så nu dröjer det ett år tills jag kan övertala honom nästa gång.

Nu sitter vi och tittar på Hot Shots på kanal 7. Eller vi försöker titta på Hot Shots. Det finns nämligen en liten artist i familjen som kör uppträdanden framför tv-apparaten. Han visar upp alla sina finaste konster med ett: -Titta vad jag kan! Han är inte så lite lik sin storebror och sin far om vi säger så...

Det är bara Princess och jag som är lite normala i den här familjen, det har jag hävdat hela tiden.