Idag har jag mått lite tjyvens fast inte så illa som jag gjorde i början, har hållit mig vaken hela dagen och kunnat äta utan bedövning. Det går framåt!

Igår var jag dock rätt trött och vissen. Dagen började med inhalering av penecillin mot lunginflammation. Himla tur att jag har hållt på med det annars hade nog inte min lunginflammationsbakterie nöjt sig med att vara i näsan. Inhaleringen är ingen höjdare om jag ska vara ärlig. Första typen smakar ingenting men den som tar tid smakar beskt som fasen. Urk! Man sitter under någon form av öststatsfläkt och kan inte annat göra. Men med en bok framför sig så funkar det helt ok. Man kan ju ta en paus när man vill men jag vill inte bryta för minsta lilla, jag vill ju bli färdig någongång också! Men det är ju bara en gång i månaden och har jag lite medvind så var detta sista gången.

Det var väntetid tills det var min tur att få gift. Var rätt skakis efter inhaleringen så jag knoppade in på en soffa i väntrummet. Tur att man inte är så lång så att man kan knöla ner sig lite varstans! När det väl blev min tur så kröp jag ihop i sängen och sov som en gris genom hela behandlingen. Åt färvisso en Crepes innan. Passade på när Maken var borta då han får stora ryset av Crepes. Han åt en sån ett par timmar efter jag hade fött Lill-Grabben så nu tycker han att Crepes luktar förlossningssal. Jag var så nerdrogad när jag födde så jag minns bara spridda delar. Jag sa till bb-personalen: Ge mig allt! Arvsynden är avbetald! Jag vill ha ryggmärgsbedövning, lustgas och lokalbedövning. Häll i mig en 75:a Finlandia och slå mig i huvudet med tompavan. Fick allt utom Finlandian. Det var tur för jag fick första riktiga värken fredag natt och Lill-Grabben är född söndag kväll. Maratonförlossning....

Där blev det en liten avstickare men sån är jag. Idag har det inte hänt något vidare mycket mer än att jag har varit trött, mått lite illa (gick över med illamående-medicin), ätit och legat i soffan alt sängen.

Lill-Grabben och jag har youtube:at på superhjälteklipp i någon timme. När man är så här lealös så får man umgås med barnen på ett sätt som man orkar.

Igår såg jag dock något bra! Maken kom hem med den nyss utbrända filmen från deras julshow. Jag piggnade då till och hasade mig ur bingen. Vilken show! Jag var helt tagen! Som lite uppdatering för er alla: Maken jobbar som speciallärare på gymnasiesärskolan och varje år sätter de ihop en julshow som bara blir mer och mer populär. Det är så fantastiskt härligt att se hur eleverna utvecklas för varje år och se den enorma glädje och stolthet som de har på scen. Är lite lack för att jag inte kunde vara där i år men det var kanske lika bra. Jag brukar applådera, hojta och dansa med så Stor-Grabben och Princess skäms halvt ihjäl. Försöker låta bli att vara pinsam men ibland kan man inte hålla sig.

Princess favoritmoment med mina pinsamheter är när vi var på High Caparall. (Till saken hör att jag försöker dölja min dialekt så gott jag kan men att det inte alltid funkar). Nåväl, vi gick förbi några indianer som lärde ut hur man kastar yxa. Häftigt, tänkte jag och ropade på Stor-Grabben: Titta! Han lär dem att kasta yxa! Stor-Grabben stövlade på i sin egen värld utan att höra mig varpå jag hojtar: Titt! Han lär dom att kaste yx! Både besökare och indianer vände sig om för att se bonnläppen.

Ridå....