Detta pris går inte helt otippat till min underbare make och ständige vapendragare: Ragge!

Strax efter lunchtid den 28:de Juni stod min man och jag på parkeringen till Oskarshamns sjukhus, höll om varandra och grät som två övergivna barn. Jag kom precis ifrån mitt ultraljud av mina mystiska knölar och fått beskedet: Detta ser inte bra ut. Vi kommer skicka ner en remiss till Kalmar om det här.

Efter en stunds hysteri kom jag till insikt och sa: -Vi lovade varandra i nöd och lust. Jag är rädd för att vi går in i nödläget nu. Och ack så rätt jag hade....

Om det finns en skolbok i hur man hanterar en sån här situation så tror jag min man har läst den. Han har varit med på varenda läkarbesök, varit med mig på behandlingarna, hållt koll på tider, gett mig sprutor, sett till så att jag har fått rätt tabletter, förklarat vad läkarna menar, läst på om biverkningar OCH skött tvätt, städning, matlagning, snöskottning, pelletspannan OCH skött ett krävande jobb OCH tränat ett fotbollslag OCH haft förgjordat ont i sina knän under tiden OCH pusslat ihop mig när jag har havererat både psykiskt och fysiskt samt skött om min minskande frisyr.

Ska man klara av en sån här resa så måste man ha en partner som är ens klippa och det har jag och för det är jag så oändligt tacksam. Ett äktenskap är inte rosa moln hela tiden, det har vi märkt båda två. Men motgångar stärker en och när man har en stark person vid sin sida så blir man stark själv och kan se guldkornen i skiten.

Älskling! Jag fattar inte hur du har orkat och hur du orkar! Det är för mig en gåta hur en människa kan vara så stark som du! Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dig. Tack för att jag får dela mitt liv med dig!  

 

Jennie Hultgren

27 december 2012 21:59

Jag blir rörd när jag läser. Vet ju oxå att du är fru till en väldigt omtänksam och fin man. Lycka till framöver!

Ulrica Karlsson

28 december 2012 20:59

Han är både omtänksam och fin! Vad skulle jag göra utan honom?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...är det ikväll för min Port-a-Cath, även känd som Pelle. Imorgon klockan 08:00 har jag operationstid för borttagningen. Känns riktigt skumt på något vis. Jag har längtat efter den här dagen länge. Hur många gånger under mina mörkare stunder under b...

För helt exakt ett år sen satt jag i samma soffa som jag sitter nu (fast i andra änden av soffan) och kliade mig på halsen varpå jag hittar tre ärtstora och ärthårda knölar. Jag förstod egentligen direkt att det var något som var riktigt fel. Och det...

Nu har det varit ett rejält uppehåll här på bloggen. Jag har på sätt och vis velat ta mig ifrån allt som jag förknippar med sjukdom. Pallar knappt öppna kärleksbreven från försäkringskassan. Blir alldeles urkig i hela kroppen av dem...brrr...   N...

Mitt svenska medborgarskap är räddat ett år till då jag åtminstonde såg alla låtar i ESC. Mest impad är jag av Petra Mede som skötte det hela med självsäkerhet och elegans. Låt Mede leda allt från Allsång på Skansen till Bollibompa i fortsättningen. ...

Jag hade idag planerat att putsa mina fönster då de är precis som skomakarens barn. När man har fönsterputs som ett av sina gebit och riktiga grejer så går det egentligen rätt fort men det är så fruktansvärt tråkigt att putsa hemma. Jag sköt på det i...