Nu håller vi bara alla tummar och tår för att det har hjälpt!

Idag har klädkoden lytt pyjamas. Jag hade riktigt svårt att sova inatt då min mage har sagt ifrån å det bestämdaste angående tabletterna som jag har ätit den senaste tiden. Det är inte kramper eller halsbränna jag har utan nån slags värk som går från magen upp genom matstrupen (eller foderstrupen som jag sa när jag beskrev det hela för Karlssonkompanjonen). När det drar igång så är det lögn att sova eller ens koppla av. Men jag hade en jättebra deckare som sällskap, Ninni Schulmans debut Flickan med snö i håret. Jag somnade dock framåt fyratiden efter att ha ätit några knäckebröd.

Någon som är förvirrad av mina nattliga magvärksmackor är Basse Katt. Han är väldigt bortskämd och van vid att få en smörklick när det breds mackor. Således så skulle jag kunna väcka honom från de döda enbart genom att öppna locket på smörbyttan. När det är dags för en nattfika så hör jag en tung duns följt av en yrvaken katt som snubblar in i köket. Många gånger tror jag att han går i sömnen och att han reagerar instinktivt på ljudet bara. Men han ser för rolig ut när han sitter på köksgolvet, mitt i natten, så yrvaken att ögonen går i kors på honom!

Nu när jag ändå har lättat på locket på stora gnäll-lådan så kan jag berätta att min skräparm dvs vänster har börjat värka igen. Så länge jag inte använder den, som när jag låg som en grönsak för några veckor sen går det bra men så fort jag börjar använda den minsta lilla så är det kört.

Dommningarna i mina fingertoppar kommer och går, ibland märks det mer ibland mindre. Inget som stör mig i dagsläget mer än att det är lite svårt att greppa om en penna och känns lustigt när jag skriver på tangetbordet.

Kära hjärtandes vad jag har gnällt här idag, det är nog dags för Fru Karlsson att sova lite! Imorgon är det förhoppningsvis min sista behandling! Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas!

Priset för året hjälpare/årets icke-egoist går till min vän Karlssonkompanjonen!

När jag förstod att jag inte var överansträngd utan hade cancer och skulle behandlas så fick jag ett stort problem. En problem på minst 500 kg vid namn Tant Brun. Hur skulle jag kunna be Maken, Mamma och Pappa att de skulle ta hand om henne under min sjukdomsperiod? Då kommer Karlssonkompanjonen infarande på änglavingar (i form av en nagellacksröd Ford Cougar) och säger: Det är lugnt! Jag tar henne!

Jag har inte en enda gång behövt att vara orolig över Tant Brun och det har (och är) helt underbart! Är det skräpväder så vet jag att hon är intagen, hon är kanonfin i hullet och blank i pälsen som en ål. Det har varit något fruktansvärt tungt att inse att jag orkar inte med stalljobbet och ännu tyngre var det när läkaren menade på att dammig stallmiljö inte var bra för mina luftrör under behandlingen. (Dammig stallmiljö? tänkte jag. Den läkaren har uppenbarligen inte varit i Karlssonkompanjonens stall).

Jag kan inte med ord beskriva hur oändligt tacksam som jag och min familj är för det jobb som Karlssonkompanjonen lagt ner sen i sommar på min häst. Det är fodringar, ut och insläpp, mockning, bokning och passning av hovslagare och så vidare i all evighet (ni som har/haft häst vet vad jag snackar om). Under tiden har hon jobbat som en galning, har egen häst, lite andra hästar som kommit och gått, renoverat hus och brakat sin rygg. Men inte ett klagande ord. Inte ens när Tant Brun försökte äta upp hennes ponny.

Jag ser fram mot att få kunna börja mitt liv i stallet igen. Varenda kväll innan jag somnar tänker jag på min lilla bruna märr och längtar tills jag orkar igen (vilket får se till att bli snart!) så att jag kan lösa av Karlsson i hennes slit. En behandlings kvar, sen jäklar ska jag ut i stallgången igen!

Men fram till dess:

Tack underbara Karlssonkompanjonen för det du gjort och gör! Du är en värdig vinnare i denna kategori! Och när du behöver hjälp sen så har jag några kärror hästbajs att mocka ikapp!

Egentligen borde jag nu vika en kasse med strumportrosorkalsonger. Men det är så förtvivlat tråkigt. Det gapar så tomt i min strumplåda att jag i flera dagar har använt ridstrumpor istället (nästa steg är att länsa Princess strumplåda) och de enda trosor som finns kvar är mina dyra, märkestrosor som jag hade på bröllopet och numer bara använder vid speciella tillfällen. De speciella tillfällena är när alla andra underkläder är i tvätten och de är de enda kvar. Romantiskt eller hur! Det värsta i kråksången är att det finns en hel laddning med rena och torra underkläder i torktumlaren, bara att jag drar mig för själva sorteringen. Speciellt att lyckas få ihop alla sockor.

När jag bodde själv så löste jag det på ett mycket enkelt sätt. Jag gav fadderulingen i att para ihop strumpor och tömde i dem i stumplådan i en enda röra. Detta ledde till att jag under många år ytterst sällan uppenbarade mig med likadana strumpor och när jag väl gjorde det så uppstod en förvånad tystnad bland alla närvarande.

Denna bohemiska vana har jag dock lagt av med. Jag anser att det är Makens förtjänst. Inte för att jag var någon katastrof innan men nu har jag likadana strumpor, kommer oftast i tid, putsar inte längre sadel och träns inne i vardagsrummet och jag är nästan säker på att jag har ett pensionssparande.

Några ord om dagen som sådan: Lill-Grabben och jag öppnade dagen med att leka med leran som han fick i julklapp igår. I en av burkarna hade det dock möglat. Hur nu det kan gå till i en plastfilmstillsluten burk? Nåväl, den leran förpassades till soppåsen. Efter lunch kom Ex-frun med barn och sällskap för en dags julafton till. Vi åt upp det som inte åts upp igår och det som inte åts upp fick gå vidare. Nästan i varje fall, några köttbullar, skinka och kålpudding finns kvar. Annars har jag vilat mig idag, höll låda igår så det räckte. Kan ju inte vara i högform jämt.

Nu är det snart dags för nästa högtid: Nyår. I sann "Agnetas nyårskarameller"-anda tänker jag ge mig på att uppmärksamma personer som jag tycker behöver uppmärksammas, i kategorier som jag hittar på för stunden.

  Min nattuggla till Lill-Grabb vill lämna ett inlägg. Här kommer det:

fffhgf  ytyb78u5uoogtgaommtyytnnnnnnnhouivnhfhxfcgtrytygjkrccrterrtrrrzeeeretytextxyllööloöilöolöl

Och med lite hjälp av mamma:

Jag har fått en Darh Vadermask i julklapp.

Jag hoppas och ber om att ikväll var sista gången i mitt liv som jag ska behöva ta äckliga kortisontabletter och äckliga cellgiftstabletter! När det här är över skall jag stampa sönder min dosett, trots att den är i en sån fin turkos nyans.

  Snart din rackare ska du stampas i bitar!!

Vilken härlig julafton! Sitter i skrivande stund med dubbla ulliga plädar iförd min nya pyjamas. Härligt!

Vilket snöoväder det var inatt! Naturligtvis skulle katterna envisas med att vara ute. Vid klockan 01:00 var jag uppe och fick in Basse Katt i varje fall. Nu har ju katterna en isolerad altan med plädar att vara på men jag är ju så fjompig av mig. Fjompig som sagt, vid kl 06:00 var jag uppe och fick in Soda som sov som en gris ute på altan. Mormor Katt är en klok katta och låg inne hela natten och snarkade över sin bokföring.

Maken visslade ut som ett jehu vid klockan sju och drog igång snöslungan så vi skulle ta oss iväg till första julfirandet. Han lyckades mycket väl med sitt uppdrag och vid klockan 10 var vi nere i O-hamn för julfirande hemma hos Ex-frun. Vi hade hur mysigt som helst med tomte, gröt och full lek. Jag föreslog Ex-frun att när jag blir pigg så kan vi åka ner till Leos Lekland och ösa loss ordentligt. Vi kanske till och med tar med oss barnen!

Nu på eftermiddagen och kvällen har det varit jag, Maken, Lill-Grabben, Mormor och Morfar. Fick ett litet snabbbesök av Kvasthilda med Maken och jätteschäfern Mick. Mycket mysigt! Så fort jag blir något sånär pigg så bär det iväg till Kvastis stora hus! För övrigt har vi ätit mat och bara myst. Det kom en tomte till nu på kvällen, dock inte samma som i förmiddags. Alla är jättenöjda med julklapparna. Något som verkar vara årets fluga är pyjamaser då både jag, Maken, Lill-Grabben och Mormor fick varsin ny. Jag och Maken tog på oss våra med en gång, är det jul så ska man mysa! Alla julklappar vi har fått har varit suveräna! Tack! Tack! Tack!

Så nu är jag helt slut, som ett urskitet äppelmos som vi brukar säga. Men jag är mycket nöjd och mycket lycklig!

Nu är granen klädd, skinkan griljerad och jag tror att alla klappar är inslagna! Och snöar gör det också, både från sidan och till och med nerifrån och upp verkar det som!

Idag har Maken och Lill-Grabben varit iväg och åkt skridskor tillsammans med Stor-Grabben, Ex-frun med sällskap. Vi kunde inte hålla oss utan han fick öppna en julklapp innehållande en hockeyklubba. Glädjen var total vill jag lova! Han är helsåld på hockey. Nåväl, hellre det än en ponny. Så roligt är det inte att mocka.

Nu är det bara att hoppas på att tomten kommer imorgon. Jag brukar börja uppföra mig halvvägs in i november så att jag har säkrar någon julklapp i varje fall.

Jag riktigt känner hur julaftonsmyset börjar lägra sig i huset.

Jag vill önska er alla, familj, släkt, vänner, bekanta och ni som trillat in här på bloggen ändå en riktigt

God Jul