Idag skulle jag egentligen ha följt med och kört hö till Tant Brun men kände redan när jag klev ur sängen att det här går aldrig. Så kära Pappsen och älskade Lillasyster åkte själva. Jag var både tjurig och frustrerad men får lägga locket på för det hjälper ju inte. Jag blir inte piggare bara för att jag tjurar.

Jag ägnade dagen (och gårdagen) till långsamt adventspyssel. Det tog ungefär hela gårdagen till att få upp fyra adventsljusstakar och två advendtstjärnor men skam den som ger sig. Idag har jag gott lös med mina julkulor som nu ligger på kakfat och i vaser med låtsassnö. Det går inte särskilt fort men det går.

Om jag nu ska få gnälla lite, och det får man ju ibland, så är det en helt förlamande trötthet som kommer över mig. Det är så det bara dånar i hela kroppen. Så jag pysslar lite, kapsejsar i soffan, pysslar lite till osv. Ska jag vara helt ärlig så är jag trött på den där här cancer-prylen nu. Jag har ingenting mot att bli frisk nu. Sen begriper ju jag att man inte blir som innan över en natt men att bara kunna hålla sig vaken en hel dag skulle vara jättehärligt.

När jag ändå har legat ner så har jag läst en fantastiskt bra bok "Den flygande holländaren" av Fredrick Marryat. Man ser vart de som skrev Pirates of the Carribean fick sin inspiration ifrån! Härlig bok som är jag kommer läsa om!